Den här helgen har sovits bort. Mest. Jag var på en kort promenaddejt i eftermiddag, Han var ofantligt intressant, förvånande nog. Hade gärna träffat honom igen, men eftersom jag lider av gravidsjukan och man aldrig vet om man får den eller ett barn när man umgås med mig 😉 så får vi väl se. (Haha vilket självförtroende – inte att jag tänker att han kanske bara inte kände likadant för mig, gravid eller inte, jag bara utgår ifrån att om han inte vill ses igen så är det pga växande mage…)
Jag tänkte att jag skulle fortsätta historien om han som ansvarar för halva genpolen, men först ska jag sova lite till och ta tag i ännu en ny vecka. En gång i tiden kunde jag tänka på honom och så hörde han av sig. Så är det inte längre, vi tappade det någonstans på vägen. Men precis efter det försvann så kom det där lilla fröet som nu är en ganska stor varelse som slår volter i min mage.
Imorgon kanske min fransman är på besök. Eller, han är på besök, men efter att jag avslöjat min graviditet (och han sa ”ÄR DET MITT?!) (”Eh… så att… vi skyddade oss, du kom inte och mig veterligen så var du inte så full att du inte skulle komma ihåg det här, för vi hade inte druckit….vet du hur barn blir till?”) så vet jag inte om han vill ses, trots att han sa att han gärna gjorde det ändå. (Den där gravidsjukan som sagt)
Senaste kommentarer