Numera ogravid singelmamma

Hej, Det är din icke-gravida favoritsingel som talar. Skriver. Sen sist? Har släpat matta till kemtvätt pga bor tydligen för långt bort/har för liten matta för att någon ska orka hämta den. Det är lustigt det där – bo innanför tullarna i sthlm och allt kan levereras hem till dig, trots att du oftast har…

Jag har faktiskt skrivit ett till min egen pappa en gång, ett väldigt öppenhjärtligt brev. Han var värdelös på att prata om känslor och satte alltid annat framför mig (och jag fattar ju på sätt och vis att det är därför jag gärna dras till den sortens män, fast fattar det samtidigt inte, för min…

Senare så tänker jag att, apropå att jag funderade om jag ens skulle fortsätta med den här bloggen, inlägg 500 är ett mer passande nummer för ett avslut. Eller 1000. Men jag börjar med 500. Man kan inte sluta när man är på 300, det känns fel. Jag läste för övrigt i mitt horoskop att…

Men du behöver inte bli så exalterad över det. Jag fick den för att jag bad om det. Pappan trodde han behövde någonting från mig, så han hörde av sig. (Jo, det är sant, frågan jag ställde var ”Varför hörde du helt plötsligt av dig?” ”Jag trodde jag behövde din hjälp” ”Aha, du trodde du…

Jag påbörjade ett inlägg om hur ledsen och arg jag var efter att ”pappan” till mitt barn hört av sig och frågat ”Hur går vi tillväga för enskild vårdnad för dig” som om det var en affärsuppgörelse, och att mitt barn var något olämpligt som dykt upp. Jag har formulerat ett långt meddelande (han vägrar…

Jag vet sedan tidigare att jag har en bra intuition. Jag vet inte om jag berättat det, men hade en kompis som ringde mig en gång när jag var hemma hos min dåvarande pojkvän. Vi har sporadisk kontakt och hade inte hörts på flera månader. Jag vände mig till min pojkvän och sa: ”Nu ringer…

Så för den som undrar vad som händer med pappan: Han har tydligen kommit iväg för att göra ett dna-test. Det har han dessutom meddelat mig. Varför det var viktigt att meddela det här efter nästan ett års tystnad, mer än det korta, otrevliga sista budskapet, det vet jag inte. Kanske var det hans sätt…

När terrorattacken hände var jag kvar på jobbet, hade precis fått veta vad som hänt när pappan till Junior hörde av sig för att fråga var jag var, om jag var ok och om jag kunde ta en taxi hem. ”Snälla ta en taxi, lova att du gör det”. Vi hade inte haft så mycket…

Var på familjerätten idag och uppgav alla detaljer för att de ska kunna sätta igång. Lustigt att det blev just idag. Det är många som finns i livet som jag hade velat skulle träffa junior, idag tänker jag på två personer speciellt. Min yngsta morbror som skulle fyllt år idag men som plötsligt gick bort…

Efter mitt sista meddelande hörde jag inte av honom igen. Sjukt, på ett sätt, jag trodde att han åtminstone hade velat veta om jag skulle behålla eller inte. Men han var väl så övertygad om att jag, oavsett mitt beslut, inte skulle involvera honom. Framför allt var det sjukt för att… vilken normal människa är så…