Numera ogravid singelmamma

Det här handlar alltså inte om att ta på sig själv. Väldigt märkligt att säga att man känner på sig något, i betydelsen att man får en känsla av att något ska hända.

Det händer att jag läser andra bloggar. Egentligen händer det mest att jag läser
den här. Ibland lämnar jag en kommentar och ibland skriver hon (Jenny) något här. Häromdagen skrev jag en kommentar på ett instagramkonto och någon svarade på min kommentar. Det visade sig att det var ovanstående bloggare (fortfarande Jenny, men det känns så konstigt att skriva hennes namn för vi känner ju egentligen inte varandra. Och det där var en ännu konstigare kommentar, för hon heter ju fortfarande Jenny oavsett om vi känner varandra eller inte. Hej Jenny, om du läser det här.) som svarat. Vad är oddsen?

Andra knäppa saker:

Jag var hos mamma och tänkte att jag skulle köpa glass. Skulle gå till affären men kom av outgrundlig anledning att tänka på glassbilen (köper aldrig från glassbilen, senaste kontakten var när jag följde med morfar för inköp, då pratar vi 3 decennier sen) Googlar för skojs skull och det visar sig att glassbilen stannar hos min mor samma eftermiddag. Tänker tanken på förmiddagen, har alltså inte hört glassbilen åka förbi. Skulle för övrigt inte köpa så mycket glass men lyckades handla för 400. Väldigt dåligt köp med. tanke på hur få glassar jag hann äta innan jag åkte hem (då åt jag ändå tre dagen innan jag skulle hem) samt att glassarna är kvar hos min mor.

Annat konstigt: Förra veckan var jag och köpte blöjor, tänkte att ”Det var länge sedan jag fick rabattkuponger, undrar varför.” Kom hem, rabattkuponger hade kommit med posten.

Igår var jag med en kompis och käkade vid (i? ?) Vinterviken. Hör ett band som repar. Jag får upp en bild av en kille som jag gick på date med för flera år sedan. Jag hängde med honom till hans replokal sent om kvällen, där vi hånglade och lyssnade på musik, som om vi var 14 igen. . Vi sågs bara den gången. Vem kom gående igår och sätter sig med sina bandkompisar?

Jag berättade om gången jag visste att en kompis var gravid. Vid två andra tillfällen (som jag minns) har jag fått samtal där jag vetat vad de skulle säga. Det ena var när min kollega hade sagt upp sig. Min chef ringde en dag under min föräldraledighet, jag kollade på telefonen och tänkte ”nu ringer hon för att säga att xx sagt upp sig.” (Jag hade rätt.) Andra tillfället var när min dåvarande chef ringde mig för att säga att han sagt upp sig.

Kollade på tv här om morgonen och en kvinna skulle skrapa triss. Hon börjar skrapa, jag tänker ”nu vinner hon 5 miljoner.” Går in i köket, hör hur de börjar skrika på tv och mycket riktigt hade hon vunnit 5 miljoner.

När ska JAG dra en trisslott och känna ”Nu vinner jag 5 miljoner”? Kan man öva upp känslan på något sätt?

Det värsta jag varit med om var nog när jag stod och diskade för några år sedan och av någon anledning tänkte ”Det är ingen som har dött på länge” varpå en gammal kollega ringer och säger att en tidigare väldigt nära vän har dött. Kanske inte vill öva upp den där känslan ändå.

Skön dag idag! ÄNTLIGEN lite svalare. Tog promenad på skogskyrkogården med moster T. Jag skulle vara cool och visa var Garbo ligger, men allt ser ju likadant ut så lyckades inte.