Jag är ju tillbaka på Tinder (”ju” – har jag ens pratat om det innan?)(och jag har inte varit borta, mer att jag inte har varit aktiv) för att se vad det är för utbud nuförtiden. Kan meddela att utbudet ser exakt likadant ut som det gjort tidigare. En blandning av antingen män som har med sig kidsen på bild (whyyyyyyy liksom? du vet inte vem som sitter där på andra sidan skärmen) de som inte har bilder utan bara typ en sandstrand (söker något… diskret….) de som bara presenterar sig med emojis och de som inte har någon presentation alls utan tycker att bilden ska tala för sig själv. Och några få som faktiskt har orkat skriva något. Alltså om man inte söker något seriöst så fattar jag att man inte orkar skriva något, men det där med att ha med barnen på bild, det kommer jag aldrig att fatta. Vissa saker är jag rätt petig med och de männen går bort med en gång. Ska ärligt säga att jag också har svårt för de killar som bara ”ja.. jo jag har kidsen varannan helg, det funkar bra” och så låter det som att de pratar om en hamster, typ. Vem sätter barn till världen utan att vilja träffa dem? Den killen vill jag inte dejta. (Och ironiskt nog så fick ju jag barn med just en sån kille. OH THE IRONY ska det stå på min gravsten.)
I alla fall. Har börjat prata med en man som verkar trevlig, på riktigt. Och normal. Och seriös. Men han bor inte här, och den där ”Åh kärleken löser allt” den … nä… kärleken löser inte allt. Och jag har gjort det där med distansförhållanden. Och jag har barn. Han jobbar i Stockholm då och då, så visst skulle vi kunna ses – man VET ju aldrig men… nja. I alla fall så frågade han om jag vill ha fler barn. Jag sa ja. Men det är det här som är grejen – jag vet ju inte om det går? Det var ju inte meningen att det här skulle funka. Kände mig så oärlig på nåt sätt, och ville på sätt och vis säga ”Nä men du, ta någon som är yngre och som inte har uppfuckade äggstockar om du verkligen, verkligen vill ha barn. Här är inte säkert att det går igen.” När ska man säga sånt? Inte innan man träffats. Eller borde man? ”Vill inte att du slösar din tid”. Ska klura lite på det där. Tänker att man testar sig fram lite, jag kommer inte träffa mannen i mitt liv med en gång i alla fall och allt är inte på dödligt allvar.
Idag har jag varit på min första mammaträff. Så himla skönt att prata med några och inse att ”Aha, det är inte bara jag”. Mer om det en annan gång. Gick långpromenad med två från den gruppen efteråt, supertrevligt! Förfrös rumpan, varför är det alltid så kallt på sista april? Har för övrigt förfrusit brösten en gång, åkte från festande dagtid till ett rave i en skog, hade samma klänning som på dagen. Ont i brösten flera månader efteråt så fort det blev lite kyligare ute. Nu ska jag sätta mig på min elektriska värmedyna och tina lite ? (Eh.. mer juniors än min, för att jag ska kunna lägga honom i babynestet. Prinsen på ärten s.a.s)
Senaste kommentarer