Det här med att man är hemma med sitt barn och hur länge man är det. När jag sagt att planen är att gå tillbaka och jobba när han är ett år och människor säger ”Du får aldrig tillbaka den här tiden, fundera på det lite mer om du kanske ändå inte kan vara hemma några månader till”. Jag vet inte, det är väl klart jag vill vara med mitt barn. Samtidigt så innebär tid på förskolan att jag behöver städa mindre och att någon annan också hjälper till att sysselsätta honom. Ett mål mindre att kämpa med för att han ska få i sig mat. Det känns liksom tungt ibland. Det är ju inte det att jag har något emot att lägga tid på min son – men all den tiden tas ju från någonting annat. Så om jag har ett barn som vägrar äta, kastar maten omkring sig och kladdar ner sina kläder, då är det bara jag som finns där för att städa upp det. När han sen vägrar sova så är det bara jag som är där för att natta honom, timme efter timme. De timmarna tas från något annat. Och vid tio på kvällen är det som att någon klubbat ner mig, jag kan bara inte vara vaken längre. Tänker ofta på det som alla sa/säger om att sova när barnet sover. Ja.. Men vem ska tex städa och diska om både jag och barnet sover? Tänker att det är väldigt mycket enklare att ta tillvara på tid när man är två. Eller att sova när barnet sover om man vet att det finns en till person som kan hjälpa till med något. (Och för övrigt – vem kan bara lägga sig ner och bestämma sig för att sova? Är det verkligen normalt?)
Ja och jag har pms, så är väldigt lättretad. Egentligen är nog allt bra och jag har världens bästa unge. Men idag var det lite jobbigt och nattningen tog svinlång tid. Allt det jag hade tänkt göra bara försvann. Nu har jag kanske 30 minuter innan jag kommer att somna vare sig jag vill eller inte; hinner väl typ tvätta av mig sminket och borsta tånderna
Ah. Junior har fått en spjålsäng. I min lilla lilla lägenhet har det alltså flyttat in ännu en möbel. ? Nu går det inte in en pryl till på de här 25 kvadraten. ?♀️
Idag har vi varit på biblioteket och lånat böcker (alltså HUR lyxigt är det inte egentligen att det finns? Så otroligt förmånligt och alla kan ta del av det.) Jag har läst två böcker för min son och han var måttligt road, som vanligt. Till min stora förtvivlan, jag har alltid älskat att läsa, så jag vill ju gärna att han också ska lära sig att gilla det. Man får så mycket på köpet när man läser mycket som ung. Vadå? Om jag är lite tidig att oroa mig eftersom han bara är nio månader? Jojo, men han hade ju kunnat visa något slags intresse mer än att vilja banka boken i golvet. Till och med gitarren var mer intressant och då gillar han inte ens musik, vad det verkar. (Slutsats dragen eftersom han varken försöker sjunga med eller dansa när jag spelar musik för honom.)
Här kommer en låt kvällen till ära. Gillar inte Tomas Andersson Wij, men den här var fin! Imorgon kommer besök från Skåne, ska bli kul.
Senaste kommentarer