Det snöar. Massor. Jag är överlycklig, jag älskar snö! Det allra bästa med vintern måste vara snö, och mössor. Älskar mössor nästan lika mycket som snön. Det sämsta är nog när det blir halt. Ser kanske inte fram emot att pulsa omkring där det är halt som höggravid, har dessutom ganska nyligen upptäckt att min balans har ändrats något.
Idag jobbar jag hemma, tänkte hinna med influensavaccin, gynundersökning och två målare som skulle kolla på min lägenhet. Jag säger skulle, för den ena dök upp klockan 8, men den andra, som jag talade med senast igår för att åter bekräfta tiden, han uteblev.
Lite som min dejt igår. Jag hade på känn (jag lovar, det är inte en efterhandskonstruktion) att vi inte skulle ses. Det var någonting med hans sätt att svara på som fick mig att känna det. Lite som när målaren ringde igår imorse och jag visste på förhand att han skulle fråga om det var då vi skulle ses eller idag. Intuitiv eller snabbtänkt, det är väl ungefär samma sak. I alla fall. Mycket riktigt så gick hela dagen utan ett ljud, förrän jag frågade när han skulle komma loss från jobbet. ”Eh… kanske har lovat lite för mycket…” Jag misstänker att han inte hade hört av sig och upplyst mig om detta om jag inte hade frågat. Konstigt ändå, han som är så rak och tydlig, enligt egen utsago 😉 Jag svarade inte på det meddelandet. Tyckte jag fick den information jag behövde, så när det sedan kom ett ”var är du…?” några timmar senare så svarade jag med ett undrande ”hemma?” Sen blev allt lite stelt.
Vecka 27!
Firar med ett till besök hos gyn för att återigen titta på cystor.
Vad grodan gör vet jag inte. Igår rörde han sig så att jag kunde se utifrån hur det liksom gick som vågor på magen. Väldigt fascinerande och lite sjukt. ?? Annars koncentrerar han väl sig på att växa och göra volter, typ. Förra veckan när jag var på ultraljud kunde man tydligen se ögonfransarna, annars vete tusan vad som händer.
Senaste kommentarer