Söndag, känns som att våren är på väg, barnet sover middag (fast givetvis låter det som att han vaknar till nu) och jag håller på att tillfriskna från mördarförkylning (dvs en helt vanlig förkylning, men jag känner mig alltid döende när jag är sjuk.)
Igår tog junior sina första steg själv ??. Jag fick hjälp att montera ihop en ny spjälsäng eftersom den andra gått sönder, sen fikade vi massor, åt oumphfryspizza och drack snordyrt vin. Vi som i jag och en av mina vänner. (Av manligt kön, tur att han finns så att han kan balansera upp alla dårar jag träffar på.)
Jag har börjat måla igen, det känns fantastiskt, bara att jag gör något även om det inte blir något speciellt. Jag har också haft en lång dialog med han jag dejtade i höstas som sedan bara gled iväg. Alltså. Jag orkar inte dra allt, men, han började försvinna och ändrade text+bild på tinder, så jag fattade att han inte ville dejta mig seriöst. Sa att jag backade. Han sa att han behövde tänka igenom saker osv osv. Sen har vi hörts som kompisar, men typ inte träffats, pga att han har dragit sig ur hela tiden. Men han har fortsatt att säga att han tycker om mig, att han saknar oss så mycket, osv osv. Jag har fått vara drivande i vår kontakt, men har tänkt att det är ok, att han är en smart och kul kompis att ha och att han bara har det lite tufft nu. (Vilket han återkommit till många gånger.) Men nej. För igår framkom det att han dejtat friskt. Han sa något om att han ville ha sex med mig och jag sa att det har han ju kunnat få ha förut, men han har ju själv sett till att det inte blivit nåt. Innan det frågade han dessutom om han sårat mig,bara out of the blue. Visar sig att han gjort slut med någon som blev väldigt ledsen, därför han undrade. Sen sa han att ”Jag har ju inte kunnat träffa dig innan och ligga eftersom jag träffat andra.” Jaha… Så den här tiden när du varit så sjuk eller deppig eller whatever, då har du dejtat andra, men inte haft tid att träffa mig? Jag tänkte att det kanske var så, eftersom han svarat endast med en emoji många gånger, men nu helt plötsligt så var han extremt kommunikativ. Men, jag har tänkt, att jag för en gångs skull ska vara schysst och lita på det den andra säger. Well, shame on me! Framkom även att han inte gillat att jag haft mitt barn med mig (vilket jag haft pga hans taskiga framförhållning) Sen säger han att vi inte borde ligga för han vill inte såra mig mer, varpå jag säger att det skeppet har ju seglat för länge sen, jag har inte varit intresserad av honom på det sättet på länge. Alltså vem TROR han att han är? Sen, när jag sa, ”så du har haft tid att träffa någon annan men inte mig?” så rättade han mig och sa ”massa andra, inte bara en.” Det sjukaste är ju att han inte fattar. Eller han säger att han inte fattar, han tycker han är schysst som berättar. Över whatsapp, inte irl. ”Vill inte fega längre” eh… Okej… Och så berättade han om sitt beteende som han vill sluta med, som om jag vore jourhavande präst.
I alla fall. Jag frågade till slut det här:
Som svar på det fick jag… Ingenting. Tack! Och priset för årets rövhål går till….
Här skulle jag berätta om vad jag skrev till mitt barns pappa och hur jag snart fått näsan knäckt av barnet, men solen skiner och jag måste bara ut.
Later!
Senaste kommentarer