Jag ÄLSKADE Skam, som så många andra. Såg precis att italienska och franska versionen är på g, vore kul att se någon av dem. Har världens snyggaste tröja som tyvärr var av kass kvalité och därför lite trött nu (på bilden var den ny):
Tydligen hade de som tryckte upp den inte riktigt clearat det med upphovsmakarna till Skam (upphov – vilket jäkla ord egentligen??) Så när jag hörde av mig för att klaga fanns företaget inte längre. Eller, på hemsidan så stod det att de inte längre var verksamma, men jag hittade en mailadress och fick faktiskt ett svar där någon trevlig människa frågade vad som var fel med tröjan och om de kunde skicka en ny. Sen blev det tyst ? Nåja, man kan ju alltid testa. De måste ju haft någon tröja över tänkte jag, friskt vågat osv.
Apropå skam (den här övergången går inte av för hackor hörni ;)) så hade jag en nisse här igår som fixade min elmätare. Han sa något om att junior var liten och min lägenhet likaså och jag berättade hur det låg till, i väldigt korta drag. Han frågade om var pappan befann sig och jag sa att pappan inte önskade närvara. Nissen sa: (nu låter det som jag pratar om tomtenissar – men jag vet inte vad han var? Montör kanske hade varit ett mer uppskattat uttryck ?) ”hans förlust” och det var typ det sista vi sa till varandra innan han tog sina grejer och gick. Jag kan vara väldigt privat, men när det känns som att man kan ha konversationen på det sättet vi hade den; på ett sånt där ”så här är livet, inga konstigheter”-sätt så har jag inga problem med att dela med mig. Inte alla detaljer, så klart, men i stora drag. Och framför allt så känns det så skönt att kunna säga att pappan inte VILL närvara, understryka att han har ett val.
Det är inte kvinnan som ska känna skuld eller skam för att pappan inte vill ta sitt ansvar om båda har varit med på att inte skydda sig – han gör ett val när han försvinner då hon blir gravid. Och för varje gång jag säger den meningen högt till någon (han vill inte) så känner jag att jag lägger skammen där den hör hemma. Hoppas att alla kvinnor i min situation känner likadant. Det är väldigt stärkande för en själv ?
Den påminnelsen behövde jag läsa. Befinner mig i en situation som liknar din, men min dotter är ett år nu. Har känt så mycket skam för att pappan valde bort oss. Men skammen ska ligga hos honom.
Usch vad ledsen jag blir av att höra det. JA; det är han som har gjort ett val och kan man inte stå för det man gör eller konsekvenserna av sitt handlande så bör man skämmas. Inga riktiga män väljer bort ett barn; att man väljer bort mamman är en sak, men ett barn tar man hand om. Massa kärlek och kramar till dig ❤