Börjar tro att magen aldrig kommer att sjunka. Snarare känns det som att allt trycks upp ännu mer. Snart är det liksom ligga på sidan som är enda alternativet för att kunna andas. Jag tror jag dessutom har något som konstant trycker mot revbenen på höger sida. Jag ser bara en bula; men jag hade ju hoppats se en fot eller nåt sticka ut.
Hade besök igår, herr Funkis kom förbi. Jag orkade inte vara bra värdinna utan tippade omkull mig själv på sängen direkt efter att han kommit in. Den mannen alltså, oj oj. Finns två män i hela världen som kan få mig att tappa andan bara de kommer in i ett rum. Den ena är den s.k pappan till mitt kommande barn och den andra är han. Den senare är dock inte en douchebag, han är bara.. inte som alla andra. Om jag (ibland) har (lite) kontrollbehov ? så är han en person jag skulle släppa allt till utan att blinka. Och som jag hade önskat att det var han som var befruktaren, men det är tyvärr inte fysiskt möjligt.
?
Senaste kommentarer