Numera ogravid singelmamma

Hänt sen sist:

Nämen jag har börjat lära mig ryska bland annat för att… Varför inte? ?  Jag har också påbörjat jöken, alltså juridisk översiktskurs, och det känns som att jag har börjat juristprogramnet, typ. Det är väldigt mycket som ska in i huvudet och jag fattar inte hur jag ska lära mig allt på den tid jag har för att plugga varje vecka. I höstas pluggade jag tre kurser som tillsammans visade sig motsvara heltidsstudier, men var studieledig en halvtid – hur var det ens möjligt, tänker jag nu. Men det är ju skillnad på studier och studier. Den där kursen i illustration II som jag hade tänkt läsa vid sidan av juridiken är det dock tveksamt om jag mäktar med.

Som vanligt, så hade jag en ambition av att ligga i sängen klockan 22 och nu är hon 22.40. Jobb och förskola imorgon och vi ska upp tidigt, så jag ska gå och lägga mig nu. Drömma om den där disken jag inte orkade ta tag i ? (Äh, gjorde faktiskt hälften. Sen brukar jag tänka ”Nu får det inte plats mer i diskstället” och så har jag en ursäkt för att spara resten. Som om jag inte skulle äga några kökshanddukar)

Jag har länge funderat på om jag skulle höra av mig till (o)pappan och idag bara gjorde jag det. Han hör ju aldrig av sig för att fråga om något, inte så förvånande, han ville ju inte vara en del av det här och jag vill inte tjata. Det är hans beslut. Meeeeen… Jag vill inte sitta sen och tänka ”Borde jag åtminstone ha…” så jag har precis skickat ett mail där jag kort skriver om vår son. Inga anklagelser, inga frågor. Bara ”så här är vår son” och så skickade jag med några bilder. Jag nämnde också att min son börjat ställa frågor om sin pappa och att jag har försökt svara. Men gick inte in på några detaljer, skulle (o)pappan mot förmodan vilja veta mer om det får han fråga. Plus att hans lättkränkta ego eventuellt skulle bli provocerat om jag hade sagt att jag både visat bild och berättat vad han heter. (Det var för övrigt hemskt – jag förklarade att familjer kan se olika ut osv men också att pappan inte vet hur han ska vara pappa – varpå min son sa ”Men han får väl klä ut sig. Visade också en bild och han bara” Men det där vet jag ju inte vem det är ??) Ville hålla det så neutralt som möjligt. Jag ser två möjliga utfall: 1)inget svar alls 2)han hör av sig för att säga att han inte vill veta något. Två lika tråkiga scenarion.,men det är som det är. Jag vet vad jag föredrar av de två – inget svar alls. Har inte hört av mig för att påbörja en konflikt och även om jag inte skulle bli förvånad så skulle jag i alla fall bli besviken, om han fortfarande går runt och tycker att allt är mitt fel samt om han bestämmer sig för att vara otrevlig.

Okej, nåt helt annat innan jag går. Jag har börjat kolla på ”Rederiet”. Det började med att jag hade det på I bakgrunden när jag jobbade och nu är jag helt fast. Hahahaha! Är helt chockad över hur många avsnitt det fanns, men också över alla intriger. För att inte tala om hur det dör folk till höger och vänster samt att alla är lite småkriminella. Tänk att det här var något hela familjen samlades för att kolla på? Värst är nog den gamle gubben som jag antar man ska tycka är lite fin ändå, ”han har ett buttert yttre men ett stort hjärta” typ – den rollen har inte åldrats väl. Hans dotter hade en relation med den gifte kaptenen och hennes pappa (den gamle gubben) sa att hon var ”en slyna”. Mamman satt med och bara ”Jomen du förstår pappa menar inget illa” ? Alltså… Va??? På BÄSTA SÄNDNINGSTID och med 10åringar bänkade framför tvn så fick man lära sig att det var okej att ens pappa sa så till en, för han menade ju inget illa. Ja jösses.

Nu! Sängen. Kul att du kom hit och kollade läget!