Numera ogravid singelmamma

Var på väg. Gick till tunnelbanan, kände hur överkroppen började domna bort, hur jag blev kallsvettig och yr. Magen drog ihop sig till en kanonkula. Var tvungen att gå hem igen och fick snällt meddela jobbet att jag dyker upp lite senare. Orolig chef ringde pga att jag uttryckte mig kryptiskt, men jag mådde så dåligt just då att jag inte riktigt kunde formulera mig. Var lite på nivån ”ska jag föda, bli magsjuk eller är det nerver i kläm?” Jag tror att det var det senare, för efter lite vila blev allt bättre. Men hur mycket jag än tycker om min kanonkula och han som ligger där inne så börjar jag sakna att inte ha kontroll över kroppen, att det händer konstiga saker hela tiden. Fortfarande inte riktigt redo för att få barn, det är inte det jag säger men… getting there. Junior har rört sig hela dagen, så han mår nog bra. Eller så gör han inte det, alltså hur vet man. Apropå på att inte veta vad som händer så upplevde jag också som mensvärk precis när jag skulle gå från jobbet – men att det är mensvärk vet jag ju med säkerhet. Utöver det kan det vara allt från att jag ska föda barn till att jag bara behöver bajsa – man har liksom ingen aning! Sen toppade jag med hjärtklappning på vägen hem. När jag satt stilla. Bra dag idag ??