På grund av endometrios skulle jag aldrig kunna bli gravid "på naturlig" väg. Min dåvarande sambo och jag hann påbörja IVF, men kärleken tog slut innan behandlingen påbörjades. Lite mer än ett halvår efter att vi brutit upp stod jag svimfärdig och höll i ett positivt graviditetstest. Ensam. När chocken lagt sig berättade jag för mannen jag träffat ett tag som bara sa "Min önskan är att du inte fullföljer graviditeten" och sen ville han inte prata med mig mer. I februari 2018 föddes min älskade son. Massa kärlek till alla ensamstående mammor och gravida singlar därute, ni är något extra ❤
Här är jag!
Syns det att jag pluggat både grafisk kommunikation och illustration sedan sist? ?
Hur har ni det? Tänkte mest kolla in och säga hej. Göra en ”hänt sen sist”. Kanske börja skriva lite då och då. Men inte idag, för nu kommer sovtåget. Härligt att ses en snabbis, vi hörs snart igen.
Hallå! Cliffhanger…
Snälla kom tillbaka! Har saknat dina texter och är så nyfiken på hur det har gått med allt, barn och livet i övrigt. Hoppas att du mår bra! (Lite weird av mig att skriva detta kanske, då vi ju inte känner varandra, men har läst bloggen länge och har ett barn i samma ålder.)
Men heeeej! Åh vad kul att du fortfarande kollar in här ibland ? Har ni någon treårstrots på g? Här är det mycket ”kan själv”, utbrott och att man ska kunna läsa tankar. Typ ”MEN JAG SKULLE JU GÖRA DET DÄR” ”Oooooookej…. Visste inte att du skulle ta ner den där grejen som du inte når upp till.” eller ”Uääääh det går inte, hjälp mig” och så hjälper man till och får ett ”NEEEEEJ VAD GÖR DU, JAG KAN SJÄLV”