Men först:
Barnet sover. I egen säng. Alltså somnade, i egen säng, från allra första början. Det har aldrig hänt. Han grät en gång och ville komma upp, men sen läste jag ”Kaninen som så gärna ville somna” (TIPS!!! BÄSTA BOKEN!) och lagom till sista bladet så hade han somnat. Wow. WOW! Jag var förberedd på lägga ner, gråt, plocka upp, gråt, lägga ner osv. Men det gick fint! Ikväll alltså… Egentligen hade jag inte tänkt göra projekt sova ensam just denna vecka, eftersom han byter förskola nu, men så ikväll så bara… gjorde jag det. Impuls. Bara skulle kolla. Och det kändes bra, så vi kör på. Jag tror att han kommer att vakna vid tre och vilja komma upp till mig och då.. Kanske han får det ärligt talat, om han inte kan somna om efter att jag pratat lite med honom. Men vi får se.
Jo, jag har ju varit lite missnöjd med min förskola. Det har varit en del som jag tycker är konstigt. Tex att jag inte får veta vad han har gjort på dagen, om jag inte frågar. Får inte veta hur länge han har sovit, även om jag frågar ”Öh…få se nu…”. Han har ramlat och slagit sig flera gånger och vid något tillfälle har jag fått en väldigt luddig förklaring, lite som gången när jag hämtade honom och han hade torkat blod i näsan och den ena pedagogen sa att det kanske var från solen. (!). Utöver missnöje så ligger förskolan lite för långt bort för att det ska vara görbart en längre period. Jag gick från en restid till jobbet på ca 30 min till 1h30. Nä, det funkar inte, inte i längden. Det är ändå bara sommarens restider, och visst, det är ink lämning etc, men vintertid när det inte är plogat, gå med vagn… nej, jag blir stressad bara av att tänka på det.
Så fick jag nys om att en ny förskola skulle byggas där jag bor; dit tre befintliga skulle flytta. Gott så. Var och hälsade på, efter att ha pratat med en väldigt förvirrad förskolechef. ”Så var kommer han att gå innan ni flyttar” ”Eh ja… det vet jag tyvärr inte.” ”Men du menar att jag ska gå och besöka någon av förskolorna som finns nu, på måfå, och hoppas på att det är där han hamnar när han får en plats och att det är med den avdelningen han sedan flyttar till den nya förskolan?” ”Ja, men alla kommer ju till samma förskola sen” ”Jo, men inte samma avdelning? Och pedagogerna följer ju med, eller hur, så de pedagoger han kommer att gå med innan ni flyttar, är de han får sen, eller hur?” ”Jo.. ja, men det kan ju ändras, vi kanske flyttar på lite personal” ”Ursäkta? Så jag ska gå och hälsa på en förskola, som han kanske ska gå på, med pedagoger han kanske kommer att ha, för att dessa sedan kanske kommer att bytas ut?” ”Nja… Nej vänta här ska vi se, jag ser här att det finns en plats ledig på förskola xxx..” ”Tack tack.”
Jag var och hälsade på förskola xxx – som ligger i baracker – de har alltså bedrivit förskoleverksamhet i baracker i 8 år. ÅTTA ÅR. Så gör man tydligen nu. Rimligt ändå. Världens tråkigast ångestfyllda lekplats. Nåväl, de som jobbade där verkade bra och med den nya förskolan i horisonten så beslöt jag mig för att byta.
Klipp till denna vecka. Baby Boss skulle börja skolas in på torsdag. Sedan skulle de flytta ”Någon gång i september”. Hade jag fått veta. Jag hade frågat om han kunde skolas in direkt efter min ledighet, så han slapp komma tillbaka till gamla förskolan och liksom skolas in på nytt, gå där nästan en månad och sedan byta igen. Men de kunde endast erbjuda mig 15e augusti och det kändes ännu hattigare, så jag lät slutet av augusti vara kvar. Så kom det ett mail med info om inskolning, tider och sådant. Sedan kom det ett mail till. Förra veckan, på onsdagen, där de upplyste mig om att förskolan skulle vara stängd 5,6 och 9 september, pga flytt. Så inskolningen skulle ske tors-fre. Ledig helgen. Gå mån, tis, ons. Sedan ledig 5 dagar för att sedan komma till den nya förskolan i de nya lokalerna. Bra planerat! ”Oj… hade du inte fått den informationen?” ”Nej…”
För att göra en lång historia kort, så har jag fått mamma att ställa upp som barnvakt när förskolan är stängd och jag blev erbjuden att börja inskolningen några dagar tidigare, tack vare en person som jobbar på hans nya förskola. Men jag ville gärna prata med förskolechefen och framföra mina synpunkter på den, rent ut sagt, värdelösa planeringen. Ja, det var alltså hon som inte kunde garantera var han skulle gå någonstans. Som också, den gången, började röja runt i papper när hon skulle kolla var det fanns plats och inte. En ganska förvirrad och tafatt människa. Jag hade glömt henne, tills jag ringde henne i fredags. Frågade hur de hade tänkt. Hur de kunde missa den informationen. Varför han inte kunde börja efter flytten istället. Hon frågade om han kanske ville börja den 15e istället ”för så har några föräldrar valt att göra.” ”15e augusti?” ”Ja, precis” ”Du menar för två veckor sedan?” ”Eh… jaha… oj….” När jag frågade hur det kunde bli så här, fick jag en lång förklaring om fasta datum för inskolning, ekonomi, gud och hans moster.
Sedan frågade hon vad som skulle vara en bra lösning för mig. Jag sa att det bästa hade varit om han fick börja 10e september. ”Ja men det kanske vi kan lösa……” ”Jaha” sa jag ”Men hur gör ni med min nuvarande förskoleplats? Pratar du med dem så att han får gå kvar tills dess?” ”Eh… nej då får du ju ta kontakt med kö-handläggarna på Stockholm Stad.” ”Nej det tänker jag inte göra” sa jag. ”Det är ni som har ställt till det här, det får du fixa.” ”Jaha… jamen… ja det måste ju vårdnadshavaren se till… men jag kan väl maila (!!!) till kö-administratören…” ”OK,” sa jag, ”Och nu är det fredag, klockan är snart tre, men du menar att du kan få ett svar till mig innan jag går hem? För jag har ju fått ett erbjudande om att börja hos er på måndag istället, så jag behöver ju veta omgående.” ”Nja… jag vet ju inte om kö-administratören jobbar idag…” (Telefon, någon?) Innan dess hade hon gett förslaget om att de skulle hitta ett alternativ tlil oss när förskolan var stängd. Hon tänkte alltså att junior skulle gå två dagar på nya förskolan, vara ledig två, gå tre, gå två dagar på en helt annan förskola, vara ledig två , gå en dag till på den förskolan och sedan komma tillbaka. Jo men absolut, jättebra lösning…
Det slutade med att jag frågade hur jag kunde gå vidare med mitt klagomål. Hon sa ”Det finns ett formulär på Stockholm stads hemsida…” Hahahaha alltså jag orkar inte. Jag bad om numret till hennes chef och sedan la vi på. Ja, hon försökte avbryta mig också under tiden vi pratade. Jag vet inte vad du känner, men om jag ringer och klagar på något så uppskattar jag inte att bli avbruten. Formulär!!!
Så nu väntar i alla fall ett telefonsamtal till hennes chef där jag ska fråga om de bedriver något slags förvar. ”Varsågod att lämna in lille Pelle, här har du en kvittens, du kan hämta ut honom i eftermiddag vid tre”. ”Vi placerar honom i facket här borta så länge”.
Idag var vi i alla fall en timme på nya förskolan, junior gick glatt in och började pilla med leksakerna, det var ju bra. Det är en kille som jobbar på hans avdelning och ja, absolut, jag har samma hemska tankar som dyker upp i huvudet som jag tror alla andra har, men jag försöker tänka på att det är fantastiskt med män som jobbar inom barnomsorgen och att den här killen verkar väldigt bra.
För övrigt en jäkla tur för mig att jag har ett så flexibelt arbete, så att jag kunde säga till min chef en fredag klockan tre att jag inte skulle dyka upp på måndagen.
Apropå inskolning har jag panik över att jag har så få dagar kvar. Jag vet inte hur jag tänkte, men jag har bara kvar mina lägstadagar och de ska ju räcka till en massa saker. Panik och kris, hur gör folk? Överlever man? Varför gjorde jag så här?
Senaste kommentarer