Jag skulle säga att jag lyckas lägga mitt barn lugnt och mjukt ungefär varannan gång. Andra gånger har jag antingen råkat riva honom. Eller snubblat till lite med honom i famnen. Eller råka lägga ner honom för snabbt. Eller så låter jag honom ligga bredvid mig i soffan, men så ser jag att han ligger helt snett och måste flytta kuddar och barn för att justera. Till slut kanske jag ändå inte tycker han ska ligga i soffan ”För nu ligger han för nära kudden, tänk om han borrar in näsan där och slutar andas” och så måste jag ändå lyfta över barnet i sängen.
Eller som idag, jag la ner honom och hade glömt att han kissade precis när jag bytte blöja (i sängen, jag håller med, det var en RIKTIGT dålig idé) så att det blev en liten fläck. Var la jag barnet? På kissfläcken. Trots att jag rivit upp lakanet till hälften så att bäddmadrassen ska torka. Jag har inga såna där kisslakan, också dålig idé – men jag klara inte av dem, jag svettas ihjäl när de är under vanliga lakanen. Och ja, jag vet, jag måste köpa spjälsäng. Tänker att jag bara får byta bäddmadrass om ett tag istället. Inte så miljövänligt iofs. Men nu blev det så. ?♀️ Jag la alltså mitt barn i sitt eget kiss, om man ska vara krass. Det var nästan torrt och jag flyttade honom när jag kom på det, men ÄNDÅ!
Tur att han inte är lättväckt. Om man inte använder stavmixer, för det är tydligen ett fruktansvärt oljud.
Senaste kommentarer