Vecka 33, intet nytt. (Eller vecka 31, som jag egentligen tror att jag är i. Måste prata med BM om det där) Trött, springer på toa en gång varje natt, ändrar sovställning ungefär 100 gånger, ibland svårt att andas, det får väl räcka tycker jag och är glad för varje dag som jag inte har något värre än det.
Reflektioner över 2017 som egentligen gjordes nyårsafton (tradition):
Svårtatt komma på vad 2017 varit, eftersom jag mest varit gravid, känns det som. Men det är ju inte sant, första halvan av året var jag ju icke-gravid. En riktigt bra halva. Hade det riktigt, riktigt fint faktiskt. Roligt på jobbet, reste, dejtade en del, köpte lägenhet, trivdes med mig själv, min kropp, mitt liv. Passionerat kanske man skulle kunna sammanfatta den delen och att jag äntligen hittade tillbaka till mig själv, efter att min förra relation gjort så jag nästan glömt bort vem jag var. Den största passionen av dem alla var planerad att avslutas i slutet av första halvan av året, men han gjorde mig istället gravid, min infertilitet till trots.
Ibland funderar jag på hur det hade blivit om jag inte köpt min lägenhet. En kompis kompis skulle hyra ut sin lägenhet i ett år; precis när jag var på väg att flytta ur den andrahandslya jag hyrde då. Jag tvekade eftersom jag ville ha något eget, trots bra område, bra hyra och trots att jag tänkte att det nog skulle vara billigare att köpa när jag hyrt klart. Beslöt mig för att inte ta den. Hade jag varit gravid nu om jag hade bott där istället? Hade han kommit förbi den där dagen? Hade priserna gått ner så att jag faktiskt hade kunnat köpa den lägenheten jag ville ha istället för att kompromissa bort allt? Ja, man har ju ingen aning.
Andra halvan av 2017 fylldes av andra slags relationer, de vänskapliga, och min graviditet, så klart. Träffat så många härliga nya bekantskaper, mycket tacksam för det. Egentligen så handlade väl hela 2017 om relationer på något sätt. Enligt mitt årshoroskop så har Uranus nu stormat klart i mitt tecken efter att ha varit där under 7 års tid och nu kommer mer stabilitet. Och stormat kan man väl definitivt säga att det har gjort, oavsett om man ska tro på horoskop eller inte. Inget år som gått utan någon stor förändring, förra året inget undantag. Ordet ”flytta” ger mig till exempel numera nässelutslag; å andra sidan har jag blivit en jäkel på att packa kartonger.
Något horoskop från förra året beskrev att ”drömmen om tvåsamhet utmanas av önskan att vara obunden och uppleva livet som fri”, men i år skulle jag tydligen vara redo för stabilitet, volvo, vovve, villa. Och faktiskt så har jag för första gången i mitt liv verkligen känt den där riktiga längtan efter en tvåsamhet. Så här i efterhand tänker jag att min förra relation bara var ett prov på hur det skulle kännas att dela sitt liv med någon, men det var inte meningen att det skulle vara med just honom. Det var bara en testperiod. (Jävligt dyr och omständig sådan…)
Förväntningar på 2018: Jag är nog bara ödmjuk för alla förändringar som är på ingång för min del och hoppas i övrigt att alla mina nära och kära ska få vara friska och må bra.
(Enligt årets horoskop ska jag ut och vara social de första två månaderna på året, men kärleken kan jag glömma, för den kommer i mars. Jag känner mig lite skeptisk faktiskt, till att jag som höggravid ska vara ute och socialisera…. också något skeptisk till att jag med en liten nyfödd ska hitta kärleken bara så där, tror jag kommer att ha ett lite annat fokus. Men.. å andra sidan så vet man ju aldrig vad framtiden bär med sig. Det är ju jag och Junior i magen ett levande bevis för.) Tack och hej 2017, det var trevligt att lära känna dig och jag välkomnar 2018 med ett kaxigt:
(Det kallas fake it til’ you make it; jag ser på det med en skräckblandad förtjusning – en del livrädd, en del ”hur svårt kan det va’?)
Senaste kommentarer