Extremt förlossningsrädd kvinna (jag) träffar läkare som ska avgöra hennes öde (godkänna kejsarsnitt) Kvinnan är i tårar största delen av samtalet pga att hon är så stressad över förlossning, pga sjukhusrädsla, pga inget förtroende för vården. Läkare säger ”vi har möte imorgon, jag ringer dig efter det mötet, på eftermiddagen.
Eftersom kvinnan uppenbarligen mår så dåligt över det här kan man ju tänka sig att läkaren förstår att det skulle underlätta för den här kvinnan att få veta så snart som möjligt hur förlossningen ska gå till, samt, eftersom kvinnan har berättat om hur sviken hon känner sig av sjukvården och att det till stor del ligger bakom att hon är så rädd, att läkaren också verkligen vill hålla sitt löfte och återkomma som utlovat.
Ringde läkaren som hon hade sagt? Nej.
Bra jobbat sjukvården. *Slow clap* Ni upphör aldrig att imponera på mig. Känns tryggt oavsett sätt jag blir förlöst på när jag känner hur mycket ni bryr er och vill hjälpa mig komma över min rädsla. Speciellt tacksam över att ni inte lägger över någon skuld på mig som enskild individ för att jag känner så här. [Obs extremt ironisk]
Jag ska berätta mer om mitt möte med den här dömande läkaren som fick mig att känna mig totalt värdelös, men just idag orkar jag inte för jag blir så fruktansvärt arg och ledsen bara jag tänker på det. Vill tillägna vården en låt, framför allt till de som ”hjälper” människor med endometrios och barnafödande. Oj vänta; har dessa människor något gemensamt? Är det att de är kvinnor? Nej det kan väl verkligen inte vara därför det är så här…
Senaste kommentarer