Som en del av mina förberedande samtal var jag igår och tittade in på ett rum på förlossningen. Jag var väl inte exalterad inför besöket men kände mig inte heller stressad eller orolig, så när jag klev in i det där rummet och tårarna började spruta så blev jag lite förvånad över min egen reaktion.
Visst, vi stannade kvar där och hon pratade om alla saker som fanns där och ja, det var mycket bättre att sitta kvar i rummet än att bara gå därifrån, men jag känner mig tyvärr inte lugnare efter att ha varit där. Sjukhus är verkligen det värsta jag vet, fy.
Ironiskt nog så sitter jag på samma sjukhus i detta nu, vid förlossningen, och väntar på att få träffa en läkare eftersom hjärtslagen på junior var oregelbundna vid kontrollen imorse hos BM. Och så ska jag hit nästa vecka. Och veckan efter jul. Så jag kanske vänjer mig. Fast precis i detta nu kom det in en kvinna med värkar som ska föda. Och sen en kvinna som har ont, för hon ska nog också föda snart. Det blir nog inte idag jag vänjer mig. #stressen ? Kanske är lite extra skör idag också eftersom jag sovit så fruktansvärt dåligt inatt, nerver i kläm, ont i en arm, andnöd och det andra vanliga som kommer av att allt är ihopklämt där inne.
Senaste kommentarer