Alla var förlorare i förra valet och än mer i detta. Jag fattar. Man vill hylla sina partimedlemmar, alla som har kämpat (”in i kaklet” för att använda ett populärt uttryck) och man vill ingjuta hopp osv. Men det kan inte bara vara i mina ögon som det stack till när partierna stod och hurrade över sina resultat.
Jag saknar verkligen en självrannsakan hos alla, där de tillsammans och var för sig frågar sig varför så många flytt till SD, samt presenterar hur de ska få tillbaka alla dessa väljare. För jag är genuint intresserad. Det går inte att stänga ute SD, det har testats och det funkar bevisligen inte, och jag är så besviken att SD har fått kapa alla debatter som handlar om integration. Istället för att prata om hur vi ska inkludera människor så har det mest pratats om hur många och vilka som ska få komma hit. När Annie slog näven i bordet så hade hon istället kunna säga att ”Vi har ett problem och det är att nästan 20% av befolkningen tycker som du och vi måste ändra på det.” Tänk om de bara kunde erkänna, allihopa, att de misslyckats. För det finns fortfarande människor som inte får jobb, just för att det finns en föreställning om att de inte är som vi. Men det vill man inte prata om, att det fortfarande finns människor som inte ens blir kallade till intervju för att de verkar ha ett annat ursprung än svenskt. Eller att det sitter kvinnor och män hemma i sina lägenheter som varken kan läsa eller skriva på sitt eget språk, än mindre kan prata svenska, som helt har isolerat sig, eller som vi snarare har isolerat från oss. (Framför allt tänker jag på alla kvinnor som flytt hit som är isolerade och som vi inte tar hand om, det är det största sveket av alla. Som är beroende av sina barn eller sin man för att kunna gå till läkaren, eller banken, eller vad de nu ska göra.) Man vill heller inte prata om att det faktiskt finns skillnader, vad det är för kulturkrockar som sker och varför. Det finns liksom ingen vilja att förstå varandra, alla ska bara passas in i samma mall. Och vad ska vi göra med alla ”gamla” svenskar som också står utanför samhället? Som tror att det är invandrarnas fel att det är så? Eller vad ska vi göra med alla skåningar? Vill Danmark kanske ha dem tillbaka? ?
Att slå näven i bordet och säga som Annie gjorde var trams eftersom det enbart handlade om att plocka sistaminuten-poäng. Så fruktansvärt trött på att alla bara jagar billiga poäng eller skyller på varandra. Och rädd, att ju mer inflytande SD får, desto större blir klyftorna och utanförskapen. Desto mindre rättigheter får alla som inte är en vit, medelålders man. Jag trodde våra politiker skulle lära sig efter förra valet, men nej. Rasismen börjar bli rumsren och nazister börjar synas på gatorna igen. Trodde aldrig jag skulle uppleva det som jag demonstrerade mot på 90-talet, det gör mig ledsen. Och arg.
Senaste kommentarer