Det var en intensiv tid med mycket jobb och meddelanden från olika hotellrum och städer. En av helgerna var jag och hälsade på vänner; jag minns hur jag berättade för dem om honom och i samma sekund jag berättar hör han av sig och frågar vad jag gör. Jag svarar och frågar om han saknar mig, han säger ja. Jag undrar om han inte är intresserad av att veta om jag saknar honom. Han svarar och skickar över en bild. Jag blev förvånad, för det var inte alls den sortens dialog vi brukade ha.
När jag skulle flytta ifrån lägenheten jag hyrde i andrahand skickade jag över en bild till honom där jag sa att jag var ledsen att behöva flytta ifrån alla bra minnen, syftade på minnen med honom, från den lägenheten. Han sa att vi skulle skaffa oss nya minnen. (Tänk om vi hade vetat) En av de sista gångerna han var där stod han naken och kollade ut genom balkongdörren, tog några spontana ful-danssteg till min musik, den han alltid brukade säga var så dålig. Jag tror jag minns det så tydligt för att det var spontant och inte det vanliga där han försökte upprätthålla sin väldigt genomskinliga fasad. Jag gillade honom lite extra just då.
Efter flytten sågs vi vid endast vid ett tillfälle innan jag fick min egen lägenhet. Det var i början av sommaren. Han hade hört av sig helgen innan vi sågs, den helgen med en av de varmaste försommarkvällarna det året och alla satt på en uteservering med en kall öl. Just den kvällen var jag med en kompis och jag hade bestämt mig för att vi var tvungna att sluta ses. Så när han hörde av sig svarade jag inte, även om jag mer än allt annat vill träffa honom och hångla. Jag tror att han blev förvånad, samt lite sur när han inte fick tag på mig. Han var ju van vid att jag alltid svarade. Alltid kåt, glad och tacksam liksom. Några dagar senare kunde jag inte stå emot det och vi träffades ändå. På samma ställe vi träffats första gången, men nästan ett år senare.
Senaste kommentarer