Först av allt: Alltså den där bilden jag har på mig själv, den måste ju bytas. Ser ju helt galen ut.
Second: HEJ det är jag, det trodde du inte?! Jag är lite som gubben i lådan numera.
Tänk att jag inte har en bebis längre. Det är en liten människa, och han går. Idag gick han ifrån mig dessutom. Vi var på besök på förskolan han ska börja med och han bara knatade på in efter att jag tagit av honom overallen, utan att titta tillbaka. ”Han är trygg” säger alla. Men tänk om han bara har NOLL KOLL och glatt kommer att kasta sig in i allt? Fick lite klump i magen av att han gick ifrån mig. Han gick omkring och tittade på allt och parerade skickligt de barn som försökte närma sig honom. Han är ju lite sån. ”Rör inte mig, nu ska jag kolla på den här grejen jag tyckte var intressant. Kramar? Vad är det?” I förra veckan satte jag upp honom vid mitt ansikte och sa ”Får jag en puss?” och han sa ”Nej.” och skakade på huvudet. Suck. (Och jag pussade honom ändå. Än så länge tycker jag att jag får det.)
Förskolan känns som… förvaring. Tyvärr. Gullig personal, men slitna lokaler och väldigt oinspirerande. Inte alls den kreativa miljö jag själv hade när jag gick på förskolan som liten. Men det kanske är så nuförtiden Eller så har det att göra med att jag gick på ett litet familjärt föräldrakooperativ, med världens mest engagerade personal. Hoppas det blir bra ändå, det är en garantiplats och han står fortsatt i kö till de alternativ jag hellre hade haft honom på, så blir det inte bra kanske han får en annan plats till hösten. Föräldrakooperativ är ju inget alternativ så länge jag är själv. Förskolan ligger dessutom 20 minuter att gå hemifrån oss, så med min pendlingstid till jobbet ovan på det… ja, om jag skulle promenera dit och hem samt jobba heltid så måste han vara där 10 timmar i sträck. Också en klump i magen. Men det kommer att lösa sig på bästa sätt, på nåt sätt. Cykel, tex, samt att jag kan styra mina tider, jobba hemma… På nåt sätt löser det sig alltid. Han börjar om två veckor – var tog tiden vägen. Ingen bebis längre, ett litet barn. Och jag vill verkligen börja jobba igen. Jag vill att han ska vara på förskolan, det är inte det, han kommer att ha det bra. Men.. ja,, du fattar.
Jag vill knappt skriva det här, för då kanske det vänder. Men. Jag har för första gången på ett år fått sova mer än två eller tre timmar i sträck. De senaste nätterna har han bara haft ett uppvak innan det är morgon vid sju. O M G. Fortfarande den där hemska tiden vid tre-fyra, men oj, har man fått sova från tio innan dess så känns det så mycket bättre. Jag kramar honom lite och han somnar om, utan att amma. Trodde aldrig det skulle hända. Det skulle ju dessutom inte gå om man använder amningen för att få barnet att sova, men det går visst. Somnar man vid åtta på kvällen och vaknar till vid fyra så är dock risken att man känner sig utsövd.
Dejtandet ligger på is. Har sms-kontakt (…?) med en man från Tinder, men han är inte pådrivande och jag orkar inte vara det heller. Det blir vad det blir, är känslan just nu. Pratar med några andra, men ingen som riktigt fångat mitt intresse tillräckligt.
Apropå att barnet sover så bra – jag försöker dessutom få honom att sova vid sju på kvällen. Förstå vilken ny värld som öppnar upp sig när man är ganska pigg och dessutom har ett barn som sover? Det är ju så klart bra att det kommer lagom till att jag börjar jobba; men jag hade kanske uppskattat att få njuta av det här ett litet tag och faktiskt få tid att göra saker på kvällarna, istället för att jag vet att jag kommer att komma hem från jobbet och typ dö. Men men. Hade jag gjort om allt hade jag varit ledig ett halvår till. Då hade jag å andra sidan varit i princip pank hela tiden och det är ju inte heller speciellt kul. Så jag kanske inte hade gjort så ändå. Den nyvunna egentiden de senaste kvällarna har ägnats åt att prokrastinera. Hahaha.
För den som undrar om pappan har svarat? Nej, så klart inte. Jag har aldrig träffat någon som gör det så svårt för sig själv, det är helt obegripligt.
Snart dags för öppna förskolan, tror jag. Kanske att vi struntar i det idag och går dit imorgon istället och jag tar med barnet ut så han får gå omkring lite ute. Eh… om jag hittar hans andra stövel som är mysteriskt borta.. På torsdag och fredag häng med kompisar + barn. Nu ska jag muta barnet med TV så att jag kan duscha lite snabbt.
Senaste kommentarer