Han kom hem till mig efter att vi hade hörts i några veckor. Jag rensade garderoben, eller om jag letade efter något och hade musik på, dörren var olåst. Trodde inte han skulle dyka upp, men helt plötsligt öppnar han och stiger in. Jag kliver ner från pallen jag står på, vi kysser varandra länge, till tonerna av en pampig ballad (som inte alls handlar om kärlek utan om ett par som sörjer sitt nyligen bortgångna barn, men som kändes som en pampig kärleksballad där och då). Vi hamnar i säng nakna, men vi har inte sex. Istället stryker han mig över ryggen, jag frågar vad han tänker på. Han säger att det är komplicerat. Fast jag förstår att det har med oss att göra vill jag inte veta vad som är komplicerat, så jag frågar inte. Lite senare frågar han hur jag inte kunde fatta och syftar på att han fick känslor för mig. Jag sa att jag visst hade märkt det, på sättet han kysste mig. Han sa ”så här?” och kysste mig igen. Jag lät honom tro att det var så, men i själva verket var det inte alls den sortens kyss jag hade syftat på. Tänkte att han inte behöver veta hur jag läser av honom eller när. Sen frågade jag igen varför han inte bara hade sagt något; varför han plötsligt försvann och att han inte fick göra det igen. Han lovade. Jag sa ”eller du kan åtminstone bara säga att du kommer att försvinna” han lovade ännu en gång.(Han höll det ju i ett år i alla fall, ändå ganska länge.) Efterföljande veckor hade vi ganska mycket kontakt, men han pendlade i sitt sätt att vara och jag funderade på om det var något jag skulle orka med. Många gånger såg jag att han började skriva precis när jag skulle kontakta honom, så hade vi det ofta, men jag minns att jag vid något tillfälle låg en sen kväll och tänkte ”om han verkligen har känslor för mig på riktigt så skulle han höra av sig nu” (så där som man gör när man är …14…) och i samma ögonblick kom det ett meddelande från honom. Konstigt sånt där.
Alltså det är ju ”mitt livs novell”-varning på den här berättelsen ? Ber om ursäkt. Jag bearbetar
Senaste kommentarer