Vecka 36 och en längtan
Om exakt fyra veckor kommer han. Tiden vet jag inte än. Kanske dags att sluta jobba nu? Typ? Snart? Om allt går enligt plan så kommer han om fyra veckor vill säga.
Idag var dagen då det vände; jag vaknade och kände att jag längtar. Ja, jag är inställd på att det kommer att bli svårt, det är enklast att förvänta sig det värsta när man inte riktigt vet, men det kommer ju att lösa sig, på något sätt. Det kommer att bli en stor förändring, kanske större för mig eftersom jag är själv, kanske lika stor som för någon annan som lever ensamma i en relation där de är två. Jag ser fram emot det med, jag har levt utan några krav och måsten under så många år att jag ibland känner mig lite bortskämd, det är skönt, men man uppskattar att kunna styra sin tid helt själv så mycket mer när man inte alltid kan göra det. Att behöva ta hänsyn till och att hand om någon.
Samtidigt som jag längtar så är jag orolig. Orolig för att graviditeten har varit för lätt; varför har den varit så okomplicerad, saker brukar inte vara okomplicerade. Orolig för att jag hade ställt in mig på att kanske aldrig få barn, kommer det verkligen gå bra, förlossningen, tiden efter, kommer han vara frisk… Det är nervöst. Å ena sidan så glad och förväntansfull, å andra sidan så rädd för att det känns lite som ”too good to be true”. Overkligt liksom.
Status vecka 36: Ont i ryggen, svårt att andas, what else is new. Andningen när nog värre än någonsin. Junior ligger och sträcker ut armar och ben konstant, känns det som, i kryssformation.. Huvudet må ligga neråt, men rumpan rör sig fram och tillbaka. Många pratar om att de upplever att bebisen rör sig mindre från och med nu, måste säga att min gör tvärtom, det är väldigt mycket action. Jag borde väl vara orolig för det också. Är det inte för lite så är det för mycket.
Ny observation: Människor jag möter kollar först mig i ögonen, sen glider blicken rakt ner till magen. Tror den är rätt framträdande nu.
Apropå mage: Gravidfotografering imorgon. Jo, det är sant. Men inte den där sorten där man står på en äng I en böljande tyll-klänning och ser vän ut, utan den andra sorten. Sv/vitt, avklätt, stilrent, enkelt.