Narcissist-pappor/män/bara ett jävla svin

Fick idag ett meddelande från pappan till mitt barn, ett meddelande som gjorde mig helt sänkt. Så arg och så ledsen. Efter snart två år ser han fortfarande sig själv som ett offer. Han har minsann inte haft något att säga till om och ”Jo visst är man två om att ligga, MEN” Han vill inte träffa mig, oss, inte ha något med mig att göra, han hade helst önskat att jag aldrig hade berättat. ”Det hade varit bättre för alla. Även ditt barn” (? Är du dum i huvudet på riktigt, just för att jag bryr mig så vill jag ju att det ska finnas svart på vitt vem som är pappan. Att DU inte kan bete dig som en vuxen är ditt problem.) ”Jag ville inte vara involverad, men du tvingar mig buhu” (Ja, precis därför ville jag att vi skulle ses, när jag fick veta, för att prata om EXAKT de här sakerna.) ”Jag vill inte ha en relation med dig.” (Nej. Och jag har aldrig velat ha det med dig, vilket jag UTTRYCKLIGEN har skrivit till dig vid mer än fyra tillfällen. ÄNDÅ så tror du att jag vill det? Dessutom efter alla riktigt dåliga sidor du uppvisat de senaste två åren? Wow. Alltså. WOW.

Hur som helst, summan av kardemumman osv, så ska jag svara honom, sakligt, Efter att jag fått tänka lite. Det allra bästa måste vara när han sa att han tänker ta ett lån för att betala mig hela underhållet, med en gång. Som om jag 1)skulle gå med på det och 2)hur tänkte du räkna ut den summan? Men visst, ger han mig tre gånger underhållssumman av idag x 18 år, då är jag villig att prata om saken. Efter att jag pratat med en advokat.

Jag har alltid sagt, även till honom, att jag aldrig kommer att stå ivägen för honom om han någon gång vill kontakta vår son. Men han uttryckte sig så empatilöst att jag inte vet om jag står för det längre. Han pratade om min son som om han inte finns. Som om han och jag bara är problem. Och ”Jag slänger lite pengar på problemet så är det löst”. Fy fan. Fy fan fy fan fy fan. Allt jag har att säga just nu.