Vacation mode is on?
Hänt sen sist: varit på en dejt med en man som tydligen blev blixtförälskad. Trodde ”kär vid första ögonkastet” innefattade två personer, men tydligen inte. Fick just ett sms där han skrev att det känns som att det ”håller på att rinna ut i sanden” pga jag har inte pratat med honom i telefon sedan vi sågs. Vilket var i onsdags. I ONSDAGS PEOPLE. Under tiden har jag varit ute och käkat, alltså en riktig middag med avsmakningsmeny, sen har jag transporterar mig+barn+massa saker på tåg och sedan har jag umgåtts med andra människor och nu har jag världens huvudvärk. Så inte riktigt haft tid. Eller lust, för jag vill ta det lugnt. Det där med att ta det lugnt har jag tagit upp, men det gick nog inte riktigt hem. Eller vad man ska säga. Han vet att jag har barn. Själv. Men det finns ju många andra. Tex han som undrade om jag var smällfet, pga hans tolvåriga son hade sagt att jag kanske såg tjock ut, baserat på den bild som ligger på min sida. Vem visar ens upp eventuella dejter för sina barn? Gud, så många frågor på den. Eller han som inte kunde ha sina barn boende hos sig för han hade inte en ”stabil boendesituation”, vet inte om han bodde inneboende eller i andrahand, men han gick i alla fall ut och firade sin löneförhöjning med att köpa en drönare. #foreversingle
I alla fall.
Pappan. Man kan säga att jag blev irriterad. Att jag gick på offensiven. Man kan säga att jag dök upp på ett ställe där jag trodde han skulle vara, så att han skulle tvingas se mig. Man kan säga att jag har tjatat, skällt och tjatat. Efter sista meningsutbytet, i text, väldigt argt, så kom han körandes, dagen efter, passerade mig när jag var på väg till jobbet. Och till slut. Till slut, så fick vi en annan kontakt. Vi har ju inte träffats sedan jag berättade att jag var gravid. Men helt plötsligt så blev jag kanske verklig. Så jävla enkelt att sitta bakom en skärm och vara ett svin, men oj, där kommer ju hon som jag är ett svin emot, och hon finns ju på riktigt. Så vi kunde ”prata”, men det var fortfarande via text. Han lovade mig att vi skulle ses. Jag gick och fokuserade intensivt på att han skulle dyka upp (alltså han bor liksom 15 minuter bort, är i hans område varje dag i princip för junior går på fsk där) men han dök inte upp. Inte den helgen när jag fokuserade på det. Men dagen efter, på väg hem från dagis, så ser jag hans bil. På ren impuls svänger jag upp vid förarsidan med barnvagnen och just då kommer han gående. Vinkar, som om vi sågs igår. Det här är alltså första gången jag träffar honom på nästan två år. Jag är kaxig och säger ”så bra, då kan vi få det här överstökat, nu har du sett oss, då kan vi gå vidare.” Han la sig platt. Han tittade på mitt barn, vårt gemensamma barn, som om det var vilket barn som helst (ja, vad hade jag väntat mig) och sa att vi borde ses igen. Att vi kanske skulle göra något på riktigt, ge det lite tid, inte göra på det här sättet. Han var superlugn och väldigt ödmjuk. Det enda jag tänkte på var att jag ville ge honom en kram, för det kändes som att det var någon från förr som jag tyckte om, inte den idioten som jag blev gravid med som sen betett sig som en skit, och det andra jag tänkte på var att han kändes kortare än mig. Jag tänkte på det så mycket att jag var tvungen att skriva och fråga, efteråt. Om han verkligen är längre än mig, som han alltid sagt.
Helt rimlig reaktion.
Vi har setts igen. Det blev inte sista gången. Meeeeen jag kan ju inte berätta allt nu med en gång,hur skulle det se ut?
I helgen ska jag köpa en ny barnvagn, en likadan som jag redan har. Emmaljunga Ozone, en gammal jäkel. Ena hjulet på den jag har, har gått sönder. Och nu orkar jag inte limma mer. ?? Började titta på nya däck och sen på att köpa en ståbräda, footsack etc etc och insåg att jag lika gärna kunde köpa den jag såg låg ute som begagnad, det skulle kosta lika mycket som allt det där extra. Plus att jag tycker att den jag har är så himla ful och den här har ett annat tyg. ? Jag trodde aldrig jag skulle hamna där, men nu gjorde jag det. Nu är bara frågan om jag kan sälja den befintliga med ett trasigt däck… ? Alltså jag trodde aldrig jag skulle byta vagn överhuvudtaget, tills den första vagnen, som jag trodde för alltid skulle vara med mig, började knaka och bli otroligt tung att dra. Den här är lätt som en fjäder att köra och det är ju det man är ute efter trots allt. Eh och att den inte är asful. Gud jag är så ytlig ???
Nu: champagne i ett av mina nyinköpta glas.
Trevlig helg!
Senaste kommentarer