Så på frågan ”kan man åka till Paris i november; är det inte meningen att man ska åka dit och möta våren?” Är svaret: klart man kan! Mötte till och med en dam när jag skulle göra ansiktsbehandling i veckan som alltid åkte näst sista helgen i november just för att det var som minst med turister då. (Vilket egentligen inte säger så mycket…)
Både jag och T föredrar små botiquehotell framför hotelljättar och valet föll på det här
Mysigt, enkelt, litet, trevligt område, fräscht och nära metro. Hiss något större än en skolåda, som föll fritt en liten bit varje gång den skulle stanna, men man vande sig. (Skojar, T vande sig, jag såg livet passera revy varje gång, precis som jag såg det passera när vi åkte taxi till hotellet. Jag var lite orolig inför den här resan och hade tom skrivit en liten ”om något händer”-lapp; när jag satt i taxin tänkte jag på fullaste allvar ”Jaha, var det så här jag skulle dö i Paris, det hade jag inte trott. T märkte i vanlig ordning ingenting, trots alla tutande bilar som kom av att chauffören bl.a bytte fil först och blinkade sen.)
Bäst: alla fantastiska byggnader. Och franskan, så klart.
Sämst: maten var väl ingen höjdare oavsett kök och det var väldigt många trappor att gå i på tunnelbanestationerna, typiskt obra för gravida, barnvagnar och rörelsehindrade.
Största överraskningen: Macarons är ju inte så dumt ändå. Intas givetvis på Ladurée ? Bästa fyndet: Hittade en väska som var nedsatt på Furla… ?
Första gången jag var där, kommer definitivt åka tillbaka, har så mycket kvar att se!
Senaste kommentarer