Nyfiken…
Jag har en, än så länge, öppen instagram-profil. Junior är anledningen till att jag någon dag kommer att göra profilen privat, jag har lagt upp väldigt få bilder på honom, utan hashtags, så oddsen att någon random idiot skulle halka in på min sida är rätt liten, meeeeen… Man vet ju aldrig. Att jag ibland ritar är anledningen till varför den är öppen, jag antar att lösningen är två konton. Hur som helst så ligger där en kort filmsnutt på honom där och den har visats väldigt många gånger. Jag vet hur många som brukar kolla mina insta-stories, vilket är några fler än de som brukar likea mina foton (insta-stories med söt bebis = poppis) men den här filmsnutten har haft tre gånger så många visningar. Och det går ju inte att se vem som har kollat. Vilka är inne och snokar, blir så himla nyfiken? Varför får man inte veta? Jag måste få veta! Gaaaaaah!
Nu tänker du kanske ”men blir du inte nyfiken på vem som läser din blogg?” och jo, självklart blir jag det. Men det är en annan sak. Vet inte hur jag ska beskriva det. Jag är ju hemlig här, kanske är det det? Det är mer på lika villkor, jag är hemlig och du är det = rättvist. Kanske.
Avslutar med två filmtips. Ett lättsamt men som ändå innehåller ett visst mått allvar samt ett … Ja det var en sån där film som man måste diskutera efteråt för att förstå exakt. Kanske lite pretentiös, kanske.
Båda filmerna funkar att se i snuttar, tex vid 100 amningstillfälle, har precis provat.
Båda finns på Netflix. Oh och om du ändå är där – se Good Girls. Och Glow, så klart.