New York i Stockholm

Hej och välkommen till kulturbloggen, förra måndagen såg jag hyfsat pretentiösa ”the Square” och igår Bellinis Norma på Bio Rio, inspelat på the metropolitan i NY.

Jag gillar opera, har aldrig sett det på bio innan, men tycker det är ett kul koncept. Känner inte till Norma sedan tidigare, lämnade inte något bestående intryck. Scenografi och kostymer var vackra och det kom fram på bioduken, tyvärr var dock volymen låg och ljudet alltför platt. Man fick inte alls den där mäktiga upplevelsen som man får när man ser en opera live, inte ens samma surround-ljud som när man går på en vanlig bio.

Vi sänkte medelåldern med ca 4 årtionden, det var lite förvånande. Och apropå det – vad är det med vissa människor som bara stannar upp helt plötsligt och liksom flyter ut i hela gången? Pratar inte om de halta och lytta eller de väldigt gamla, utan personer ca 60 som helt tappar riktningen i livet från en sekund till en annan. Full fart framåt och plötslig tvärnit.  Ska bara kolla en biljett, eller i en telefon, eller bara stanna och fundera lite på livet. Blir galen; gå åt sidan för tusan. Du blir inte osynlig över en viss ålder bara så att du vet. Slutar man förstå innebörden av  ”jag flyttar på mig så jag inte är i vägen” i den åldern eller tycker man att man inte behöver bry sig? Suck.

Berlin Jr gillar inte opera alls eller så gillar han det väldigt mycket, det var väldigt livat där ikväll, helt utanför hans vanliga tider.?

Ny pinne i statistiken, kvinna erbjöd sin plats på bussen. Sa ”ni är ju två som ville sitta” och jag tyckte mig kunna ana ett litet frågetecken i slutet; direktöversätter det till ”för du är väl gravid…eller?” Jag sa tack flera gånger om innan jag satte mig.