Men du behöver inte bli så exalterad över det. Jag fick den för att jag bad om det.
Pappan trodde han behövde någonting från mig, så han hörde av sig. (Jo, det är sant, frågan jag ställde var ”Varför hörde du helt plötsligt av dig?” ”Jag trodde jag behövde din hjälp” ”Aha, du trodde du behövde något av mig” ”Ja”. CHARMIGT!)
Jag sa ”Om du nu inte är arg längre, så kanske en ursäkt för att du behandlat mig så svinigt vore på sin plats?” Det jag fick var: ”Jag ber om ursäkt. Dåligt hanterat av mig.” Jag ska inte gå in på konversationen som följde efter det, men jag godtog inte ursäkten. Fick då ”Jag är ledsen för att ursäkten inte dög. Ber om ursäkt för mitt beteende, och hur jag hanterade dig, beskedet och situationen.” Nä. Jag är ledsen att du skriver att du är ledsen, för det är du inte. Jag bad honom återkomma när han kunde ge mig en ursäkt som kom från hjärtat, vilket jag vet att han inte kommer att ge mig, men det kändes viktigt att markera det.
Här kommer en hälsning till alla ”ofrivilliga pappor” där ute:
Hur man gör när kvinnan man (medvetet) haft oskyddat sex med blir gravid, sammanfattat i tre punkter:
- TA DITT ANSVAR
- TA DITT ANSVAR
- TA DITT ANSVAR
Alltså jag är så trött på mansbebisar där allt är någon annans fel. Använd kondom eller sterilisera dig, vad är problemet? Juniors ”pappa” la skulden på mig. Jag hade fått veta att jag inte kunde bli gravid, blev gravid, berättade, och han reagerade genom att säga ”Det här var ju inte speciellt kul. Jag vill inte ha barn med dig. Det här var verkligen inte roligt. Det är så himla själviskt om du kommer att behålla barnet, tänk dig, barnet kommer att ha en förälder som inte vill veta av det, hur egoistiskt är inte det av dig?” Ursäkta? Av mig? Om DU väljer att inte ha kontakt med barnet, så är det JAG som är egoistisk och elak? Jag blir så arg och ledsen varje gång jag tänker på det. Vilken man som är normal säger så till någon? Framför allt till en kvinna som berättat hur hon är så ledsen över att hon inte kan bli gravid.
Här kommer några bonuspunkter.
- Skuldbeläggande hör till medeltiden. Du är en man som lever på 2000-talet, det finns ingen ursäkt för dig att inte veta hur barn blir till eller veta hur man förhindrar det. Och nej, ”Jag vill inte ha barn” är inte ett preventivmedel.
- Du är skyldig att ta ditt ansvar, det är inte något kvinnan har hittat på, det är lagen. Den är till för att skydda barnet, inte kvinnan. Om du inte vill ta det ansvaret, se punkt ett.
- Det är orimligt att bli arg på kvinnan för att ”hon” blivit gravid. Varför? Se punkt ett. Det är också jävligt otrevligt.
- Om du verkligen vill att hon gör abort, erbjud dig att följa med. Om hon inte vill göra abort, var lite ödmjuk och fråga hur ni kan lösa det här. Jag säger NI för ni var två om det. Var inte en skitstövel.
- Ah och när barnet väl är fött, när du motvilligt blivit inkallad för att skriva på papper för faderskapet, efter att hotats med polis (pinsamt) fortsätt inte då att skuldbelägga kvinnan. Nu är barnet fött, vad ska du göra? Om du har fler frågor kring vad som kommer att hända efter att ditt faderskap fastställts – ta då dessa med familjerätten. Eller – igen – googla. Hör inte av dig till den nu ensamstående mamman, som har mycket att tänka på som det är, och gör flera försök att få henne att må dåligt över något du varit delaktig i. Om du vill höra av dig, säg något snällt.
Alltså jag är så arg och ledsen på hur han har hanterat det här, så det finns inte. Det har gått ett år sedan jag blev gravid och snart ett år sedan jag berättade det för honom. Ett år sedan vi sågs, på riktigt, eftersom han inte vågar träffa mig.
Han kontaktade mig enbart för att han trodde att han behövde något från mig, säger att han är besviken på ”situationen” och passar på att skuldbelägga mig igen. ”Visst man är två.. men om ena personen säger att hon är infertil så tror man ju på det. Men visst. Man är två”. Ja och ena personen hade inte på sin världskarta att hon skulle kunna få barn. Det är klart att jag har funderat om och om och om igen på varför jag trodde på vad gynekologerna och läkarna sa till mig – men jag kan inte göra något ogjort. Jag har också funderat om och om igen på varför jag inte frågade om han var steriliserad. Jag utgick ifrån att han hade gjort det, eftersom han så tydligt sagt att han inte ville ha fler barn. Man kan väl säga att vi var lika naiva båda två. Eller ska vi säga att jag betedde mig som en man, eftersom jag inte frågade honom utan antog. Med skillnaden att jag var tvärsäker på att jag inte skulle bli gravid och att jag inte har skuldbelagt honom i efterhand. (Men jag kanske borde? ?)
Härlig kille som inte bara vill fortsätta skamma mig utan också samtidigt verkar helt likgiltig och kallar det här för en ”situation”. Det är så sjukt så det finns inte ord. Lika sjukt är det att det finns någon slags likgiltighet i samhället för det också, att man tycker att ”Ja men såna män har ju alltid funnits, det är som det är”. ?♀️ Tänk dig bemötandet om en man skulle säga att kvinnan stack ifrån deras nyfödda barn respektive att en kvinna säger att mannen stack. Ramaskri respektive en axelryckning.
Ja. Det var dagens inte så peppiga inlägg.
Det jobbigaste är nog inte att junior kommer att växa upp utan honom, för allvarligt talat så tror jag att han har det bättre utan en man som han. Det finns andra, fina, män i juniors närhet, som tur är. Jobbigast är nog min magkänsla som fått sig en törn. Tänk att jag blev förälskad i en man som kunde bete sig på det här sättet. Hm.
Ja….och efter att ha panik-skrivit det här under tiden som junior sover sin väldigt korta middagsvila, så ska jag också meddela att jag kommer att höra av mig till pappan med väl valda ord. Jag hade väldigt långt och gott tålamod med honom, men det där var droppen. Inte att jag kommer att bli otrevlig, jag sköter mig alltid i skrift (för man vet aldrig när det kommer att användas emot en… ??), men jag kommer att sakligt bemöta hans påståenden och otrevliga kommentarer. Jag avskyr inte honom och jag har sagt till honom att jag aldrig kommer att stå i vägen för en kontakt med vår son, men det innebär inte att jag ska tiga still som det så fint heter.
Sen ska jag också maila SJ och fråga om de hatar barn. (Jag ska ut och åka tåg.) Se, jag kunde skoja till det lite på slutet, jag krisar bara lagom mycket.
Senaste kommentarer