Först av allt:
Jag har börjat kolla på gamla Beverly hills. Helt plötsligt är jag tillbaka i tonåren igen. Eller nej, jag var nog inte ens tonåring när det sändes. En snabb googling säger mig att jag var 10. ? Kollade jag på Beverly hills när jag var 10? Är man inte för liten för sånt då? Nej det kan nog stämma, jag får upp en bild av att jag och min kompis Sofia sitter hemma hos henne och är förväntansfulla. En gång i veckan. Kan tycka att det fanns en viss charm med att det bara visades en gång i veckan och att man fick spela in om man ville se. Eller sätta videon på timer. Ok, saknar ärligt talat kanske inte videoapparater så väldigt mycket, mer själva konceptet kring underhållningen. Jag menar, vi är inte gjorda för att kunna begränsa oss till att bara se ett avsnitt om en hel säsong ligger ute. Mänskliga hjärnan funkar inte så ? Gamla bevvan är bättre än vad jag trodde faktiskt. Eller så är det det nostalgiska skimret som gör det lite bättre.
OK hänt sen sist:
Inskolningen klar – han verkar trivas. Hon som är chef är helt.. Vet inte hur jag ska säga det på ett snällt sätt, men hyser inga höga tankar.. Hon är ju inte i driften så slipper ju träffa henne, men är hon så kass så finns det ju risk för att bra människor inte trivs osv. Har faktiskt fått tag på några andra föräldrar som bekräftat det jag har upplevt. Pedagogerna på juniors avdelning är jättefina med barnen i alla fall och han har fortsatt vara glad när jag hämtat honom, samt, att de självmant berättar lite om hans dag när jag kommer dit. Det gjorde de aldrig på förra förskolan, så det är jag så klart glad för. Gör att det känns lite mindre som en förvaring.
Jag jobbar 80% men känner ändå att tiden han är där är en evighet. Men så är det bara.
Igår skulle han för första gången ha sovit utan mig, hemma hos sin ”moster” – jag trodde att han skulle bli sjuk, men det blev han inte, utan var så pigg och glad. Men då blir hennes katt sjuk och de måste tillbringa hela kvällen på djursjukhuset. Av alla dagar ? Min kompis hade två katter och den ena blev sjuk och var tvungen och avlivas i somras – sen dess har den andra inte riktigt varit sig lik och nu är hon så dålig att de ville lägga in henne. Usch tycker så synd om min kompis. Tur att hon har en sambo som så att hon slipper göra det där själv. (Eh också tur, eller ska jag snarare säga klokt, att hon har försäkrat sin katt ???)
Han jag dejtar, X, kan vi väl kalla honom, skulle också varit barnfri och vi skulle ha sovit ihop osv. Men det blev inte riktigt som han tänkt heller. Jag säger inte att universum motarbetar oss, men…
Så igår tog jag och baby boss oss till ett fik, vi delade på en bulle och drack kaffe (dvs, jag fick dricka kaffe under tiden barnet satt och tjatade om att få mer bulle – hur kan man äta så snabbt? Ibland betvivlar jag att han ens tuggar) Sen gick vi till lekparken, pratade med en trevlig pappa, Carl lekte med pappans gulliga unge och efter det gick vi hem. Jag hade varit in i en leksaksaffär (tänk att vi har en sån där jag bor, de har så många fina saker – kul att handla från en affär som inte är en kedja dessutom) och köpt ett pussel som jag tänkte vi skulle pilla med. Big boss slängde pusselbitarna på mig, det var inte hans kopp te. Inte igår i alla fall. När han somnat drack jag ett glas vin och kollade klart på en film. Nej vänta, först var ju X förbi, hur kunde jag glömma det? ? Han vill bara lämna över lite kola. Han skickade blommor tidigare i veckan, bara ”för att” , och nu kom han förbi med kolor från Pärlan,som jag har nämnt att jag gillar.
Sa jag att han kom och hämtade mig, barn, packning, barnvagn etc i Uppsala häromdagen och körde mig hem till Stockholm, så jag slapp en tredje vända med tåget? Jag var så jäkla trött efter att ha åkt Uppsala – Sthlm, jobbat, Sthlm – Uppsala (fick sitta fast i sthlm 15 min innan vi backade tillbaka till perrongen och alla fick byta till ett senare tåg ?) och inte alls pepp på att åka till Uppsala, hämta barn etc och sen åka hem. Junior sover ju typ aldrig på tåget. Bil, ja. Tåg, nanosekund.
Idag har vi bara tagit det lugnt. Vi skulle ha träffat en kompis, men jag har haft lite ont i halsen och inte sovit lika mycket som jag borde, så I förhoppningen att jag skulle få sova länge mitt på dagen (igår sov kiddo 2h) så stannade vi hemma. Sov han? Icke. 15 minter, sen pigg som en lärka. Ish. För kort där efter blev han på rätt dåligt humör, vilket höll i sig. Sen somnade han I famnen på mig klockan fem istället. Väldigt oklart om han kommer att sova hela natten, tänker att han inte ätit tillräckligt – men jag kan inte väcka honom när det är så sent. (Alltså hade nog inte gått att väcka honom oavsett, han var helt slut.)
Det har blivit en del bolibompa på sistone när det har varit såna här dagar – dagar barnet vaknar mellan 5 och 6, och jag behöver en timme för att hitta tillbaka till livet. Jag är _så trött_ på att lyssna på bolibompa baby. Tyvärr har jag testat lite av varje, babblarna, Greta gris, Alfons, Madicken, Tripp Trapp träd… Han är intresserad ett tag, men ingenting går upp emot bolibompa. Bompa! Bompa! BOMPA! Vad är grejen, förstår inte?…men så är jag inte 19 månader heller… ?
Nu ska jag kolla på tredje filmen i batman trilogin, dricka vin (mmmmmmmm har en så fantastiskt god flaska öppnad – the wanted zin ?) och… Skriva ner några punkter till advokaten som sedan med hjälp av dessa ska hjälpa mig få mer pengar av spermadonatorn.
Jag skulle skriva om ett program jag sökt till som antagligen inte blir av, inte för mig alltså, hur jag låtit negativ energi ta det bättre av mig el vad man ska säga, vilket nog gjorde att jag inte gick vidare i det här programmet och som också gjort mig lite handlingsförlamad, meeeeeen… Det blir en annan dag.
Senaste kommentarer