Numera ogravid singelmamma

Ikväll var jag på poddcirkel; jag har berättat om det innan. Ni vet, man lyssnar på en podd och diskuterar den efteråt. Det är en feministisk poddcirkel och jag uppskattar den, för jag tycker att det forumet behövs i mitt liv, precis som så många andra element. Lite av varje. Men det jag funderar över, vilket jag alltid slås av, är att man så snabbt i vissa av dessa forum gärna fastnar i att det en människa gör bara har med könet att göra. Ja, det har ofta med kön och strukturer att göra, absolut, men varför glömmer man så snabbt att vi alla har olika personligheter?

Ta till exempel det här med att ta plats. Det finns faktiskt även kvinnor som tar upp väldigt mycket plats och som inte kan verka inbjudande i ett samtal. Att ta upp allt syre i ett rum kan ha med könet att göra, men det kan också bara vara så att personen har en personlighet som är sån. Bara för att man är kvinna så innebär det inte att man inte kan vara den personen, lika lite som att man inte är en mansgris bara för att man kan fråga om en människas åsikt i en konversation. Jag tycker att både män och kvinnor har ett ansvar för att kunna föra sig i en diskussion, det handlar om god ton, hur man beter sig mot sina medmänniskor.

Man kan väl bara säga att vissa människor alltid skulle behöva någon annan som modererar samtalet, eftersom de inte är kapabla till det själva. Och de tar ju platsen för att vi ger den till dem. Den som är tyst ger ju bort sitt utrymme. Vissa tycker då att man får skylla sig själv, men det tycker inte jag. Den som är tyst behöver få chansen att vara med för att kunna avgöra om hen vill delta eller inte. Alla är vi olika och även de som är mer introverta behövs, tycker jag. Vill en person inte säga något så ska de inte bli tvingade, men vissa människor behöver bara lite draghjälp och då får vi hjälpa till. (Vilket jag har lärt mig inte är samma sak som att fastna med den tråkigaste personen på festen en hel kväll, det får ju finnas gränser)

Egentligen är ju det här ämnet alldeles för spännande för att bara avsluta så här abrupt, men tidig morgon väntar och därmed även min säng. (Och jag berättade för frisören och vi pratade lite om det. Ändå.)