God fortsättning!
Det var ett tag sedan ja. Jag ska inte ljuga, om det har varit lite so-so innan så har de senaste veckorna varit fruktansvärda. Den här hösten och vintern tar nog priset som de sämsta någonsin och jag lägger gärna det här halvåret bakom mig. Ska jag ha ett enda nyårslöfte, så är det att jag ska åka till solen när det är vinter.* Solsemester på sommaren är inte nödvändigt, men en en till sån här mörk period fixar jag inte, fy faen alltså. Det har knappast blivit bättre av att tre av de jag trodde var mina närmsta vänner har visat sig vara… jag vet inte vad, men jag vet att jag är ledsen och besviken. Jag kan ta att någon inte vill umgås med mig längre, det är inte det, men när man inte kan vara ärlig med det, sånt gillar inte jag. Kärlek, vänskap, jobb, vad det än må vara, så finns det ingenting värre än när man inte säger som det är. Det är så jävla uselt och lågt, tycker jag. Så gör man inte om man inte tycker riktigt illa om någon, eller är rädd, eller något liknande. Usch. Fan vad ensamt det är utan vänner alltså. Jag är inte helt ensam, ska sägas, men mina närmsta och äldsta tjejkompisar finns inte längre. Det är sorgligt. Men, jag har sörjt färdigt över det snart och tänker att det är nytt år; ut med det gamla och in med det nya – ut med de gamla vännerna och in med nya med andra ord. Gärna sådana som kan umgås trots att de har en partner, den andra sorten är jag rätt trött på. ”Behöver inte dela med mig av något till dig längre för jag har pojkvän nu” ”Jaha, var det så vi definierade vår vänskap? Och om förhållandet tar slut, hur tänker du då..?”
Tacksam att jag har haft han, mr X, som jag ju inte dejtar, men som jag ändå träffar, fast ändå inte, ja du fattar. Vi är ju väldigt bra vänner och han har varit till en stor hjälp den här hösten. Att ha spenderat mycket tid hemma hos mamma för att få avlastning med lill-trots-prinsen (hello terrible two, trevligt att råkas!) har också hjälpt. Jag har nog aldrig varit så långt nere som den här hösten. Alltså skrämmande låg. Så pass att jag inte känt igen mig själv, och då har jag ändå varit deprimerad några omgångar som ung.
Vill dock fortfarande hävda att mina minipiller är bidragande till detta. Ja, apropå det – har blött ungefär varannan vecka, ca en vecka i taget eller mer. Det är en så härlig biverkning. Bytte sort för några veckor sedan och har fått ha ett litet uppehåll, men se i förrgår kom blodbadet igen. Ska boka en gyntid och fråga vad det finns för alternativ kvar för att hålla endometriosen i schack (antagligen inga) för det här är ingen livskvalité. Under tiden, så fick jag tips om, i någon ”läka endometrios”-grupp, att köpa largiplex, eller vad de nu heter. Magnesium, d-vitamin, en bra blandning av lite av varje, som ska vara särskilt bra för kvinnor med endometrios (ja, alltså.. vetenskapen bakom det, men det är ju typ bara en multivitamin, så jag testar) men, förstod jag efter jag köpt dem, rekommenderas också kvinnor som tappat lusten? Jag blev lite fundersam när kvinnan på hälsokost sa att ”de har kommit med en lust-gel också”, men tänkte inte mer på det, förrän jag läste på förpackningen när jag kom hem. ”Bra för dig och din partner” typ. Alltså lusten har jag faktiskt inte något problem med, det är väl mer avsaknaden av den där partnern…
Hänt sen sist:
☝️Det har varit julafton. Sista jobbveckan tillbringades hemma eftersom jag vabbade. Tydligen är jag senil eftersom jag precis i detta nu knappt minns vad han var för sjuk, men jag vill mena att han hade feber och blåsor I munnen (var det höstblåsor, vem vet) (tar jag för lätt på sånt här? Borde man vara noga och kolla upp sjukdomar? Jag kör mer på principen ”Han har feber, vi stannar hemma tills han blir bra. Har jag Alvedon om det är kris? Ja. Kissar han som han ska? Ja.” Osv.
Julen tillbringades i stillhet hemma hos mor, tillsammans med en kompis till mig. Mini-me var glad över att få ”pik” (paket) men efter tre öppnade pik tyckte han inte det var lika kul längre och började tappa fokus ? Bra julklappar i måttlig mängd (det där lät ju skittråkigt hahaha men han blev glad för dem)
☝️ Barnet har börjat säga ”Nej, mamma.” utöver alla andra saker han säger (det bara sprutar ut ord till höger och vänster, några svårare att förstå än andra. ”Nurras” är ”Snurra”, ”Nös” är ”snö”, ”Tete” är ”TV” osv. Åh måste dokumentera för framtiden.) Roligast är nog dock när han ska tala övertygande, då sätter han upp fingret i luften och pratar samtidigt som han nickar överdrivet och lutar sig fram. ”Eh… En pepparkaka till!” Pekfingret i luften framför ens ansikte och det lilla barnansiktet som nickar stort med allvarliga ögon, samtidigt som han lutar sig fram och spänner blicken i en ?
☝️ Barnet har de sjukaste utbrotten och kastar sig på golvet osv. Mycket NEJ!
☝️ Det har inte firats nyår, jag låg i sängen innan tolvslaget, såg inga raketer, drack ingen champagne. Hade däremot ätit god middag och druckit amarone, så helt hemsk kväll hade jag inte.
☝️ Det har funderats på bil. Känns bara som en så jäkla onödig utgift, men det vore så skönt. Finns kanske bilpool i närheten, men då ska det kånkas bilstol, man blir bunden till att åka tillbaka en viss dag, det är rätt dyrt osv osv.
☝️ Det har påbörjats en inre lista på saker som ska göras i framtiden. Sånt jag vill och mår bra av.
☝️ Det har reflekterats mycket över vad vänskap är. Kände mig överkänslig som blivit ledsen bland annat för att några av mina ”vänner” inte längre delar med sig av något personligt till mig – tills jag läste en artikel om vänskap och om hur nära vänskap bygger på att man kan dela med sig till varandra, att det är ömsesidigt,men också, så klart, frivilligt. Visst kan man vara vän med någon på ytan, men då ser jag det mer som att man är bekanta.
☝️ Det har funderats på en flytt
☝️ Det har ätits mycket choklad
☝️ Det har funderats på hur jävla skönt det är att ha en person till som hjälper till med barnet. Man blir ju som en helt ny människa. Hur kan det vara jobbigt att ha barn när man är två vuxna, fattar inte. (Jo jag vet, finns massa omständigheter, jag förenklade föräldraskapet och livet något för ett ögonblick. Men ändå. Vilken skillnad.)
*OK, kanske lovar mig själv några saker till, men vägrar kalla det för nyårslöften. Livslöften kanske? Decenniumslöfte? ”Snart 40 måste hinna åstadkomma något innan dess” – löfte? ?
Senaste kommentarer