Fröken tidsoptimist
Står nu och väntar på tunnelbanan, kommer att komma med andan i halsen till barnmorskan. Igen. Förra gången var jag 10 minuter sen. Så himla pinsamt!!! ”När du har barn måste du kunna planera bättre” jaaaaaa jag vet. Men jag har hela fyra månader kvar att tänka ut att öva på det där. Eller ja, tre och en halv. Fan vad tiden alltid springer iväg.
Nu började jag fundera på om man istället skulle säga att man kom med anden i halsen och vad det hade inneburit. Och hur skulle en ande se ut egentligen? Får upp en bild av en michelin-gubben med turban. Och min blev mer en snögubbe med hatt, men skyller på att det fasiken inte är lätt att rita med pekfingret i telefonen på en skakig tunnelbana. (Alltså den hade tyvärr sett likadan ut utan tunnelbana och telefon. Men man kan ju låtsas.) Svårt för övrigt att kommunicera med anden om den är i halsen, men så tänker jag också att det ju är en ande, så det går nog via telepati.
