Jag har varit på en försenad bröllopsfest och barnet var med sin mormor…tills det inte gick längre och jag fick spurta hem. Men fem timmar fest är ändå fem timmar! När taffeln bryts åker ensamstående mammor hem till barnvakten; gammalt djungelordspråk.
Jag var så sugen på att bara stanna hemma i ett varmt bad och dricka vin själv, istället för att gå på fest, men det blev så klart jättebra. Jag var snygg och social. ✌️ (Definitionen på en lyckad kväll haha) Tyvärr inga heta singlar, vad jag vet, på den där festen, mest par. Och de två paren som skulle sitta bredvid mig bytte plats tre gånger. Lite oklart varför. Det ena paret verkade i alla fall vara tvungna att sitta bredvid varandra. Etikettmänniskan i mig (jag har en liten, liten sådan) suckade lite. Men de var väldigt trevliga och det är ju huvudsaken.
Jag satt för övrigt bredvid min kompis manlige chef, som jag vet mer om än vad jag borde. Vuxenlivet alltså. Vem behöver dokusåpor. På andra sidan hade jag en annan man; jag pratade med båda om allt möjligt. Ingen av dem frågade, initialt, vad jag jobbade med. Men när de två männen skulle prata med varandra, genom att prata förbi mig, dvs inte inkludera mig i samtalet (vilket kändes väldigt märkligt, för… Jag satt ju där… Mellan dem…) Så var deras första fråga ”Vad jobbar du med?”. Inget konstigt, tänker du, det är en vanlig samtalsöppnare. Ja, det är det, även om den är rätt trist. Men i det här fallet kändes det dessutom som att det liksom var en kukmätartävling. (Jag tror att han som var pilot vann?)
Tycker jobb-frågan är knepig. Jag har fått lära mig att det är opassande att fråga..Alla jobbar inte, av olika anledningar, som till exempel sjukskrivningar etc. Och jag tycker personligen att det dessutom är mer av en sport att undvika den frågan så länge det bara går. Men den är ju oslagbar vad det gäller att få folk att slappna av lite och få igång samtal, samt numera så vanlig att man nästan betraktas som lite konstig om man inte frågar. Ibland känns det som att vissa bara står och väntar – ”Jag är redo att svara på jobbfrågan, varför kommer den inte?? Hallå? Fråga då??? Nej nu berättar jag själv!” En annan grej med den är att jag brukar nämna mitt jobb väldigt kort men att det, apropå kukmätartävlingar, är intressant hur man, med vissa människor, blir mer intressant ju viktigare man låter som att man är. Igår gjorde jag mig halv-viktig. Haha min hjärna går alltid på högvarv på såna här tillställningar. Super-känslig för stämningar och hur folk uttrycker sig, allt samlas in och bearbetas, sen kommer det ut en liten lapp med en analys. ?
I vilket fall som helst så berättade jag helt ogenerat en kort historia om min graviditet och mitt barn, relationen till fadern osv för den ena av männen. Han frågade och drog en helt korrekt slutsats om en detalj som jag egentligen tycker är för privat för att nämna. Jag blev så häpen över detta att jag bestämde mig för att vara helt ärlig. Jag kände å ena sidan att jag aldrig mer kommer att träffa honom, så det spelar ingen roll, och å andra sidan att jag tyckte att hans genuina nyfikenhet samt ärlighet var uppfriskande. Tydligen hade han växt upp med bara sin mamma och ville gärna understryka att det hade gått bra ändå, att han visste att min son hade en bra mamma i mig osv. Tycker det är helt okej att människor jag inte känner säger sånt, jag vet att de gör det av omtänksamhet och som en ”Hang in there du gör ett bra jobb” mer än något annat. Det var inte som när jag pratade med en mamma på öppna förskolan och det blev dålig stämning när jag sa att jag var ensamstående. Hahaha. Sen att den här mannen verkade tro att inga män som är i en seriös relation skulle lämna en gravid kvinna, det sa jag inget om. Ville inte förstöra stämningen.
Kvällens topp 5:
1. Kom i pre-graviditetklänning. Min kropp är numera uppbyggd av after eight men jag kan ha alla mina gamla kläder, det tackar jag för.
2. Var dessutom snygg och på mitt allra bästa och socialaste humör.
3. Fest! Utan festen inget av ovanstående.
4. Min kompis, så klart, som var drop dead gorgeous. Och hennes man. De är så fina ihop och deras värme märktes så väl igår,genom dem och alla som var där. Många fina rak!
5. Att jag inte kände mig tvingad till att gå runt och prata med alla som var där. Jag struntade i minglandet och stod helt fräckt kvar vid de människor jag inte träffat på 20 år och förhörde mig om deras liv.
På minussidan hamnar maten, den var tyvärr kass och jag var vrålhungrig när jag kom hem. Det var en sittande förrätt men sedan buffé, en märklig skaldjursvariant, med inslag av Caesarsallad. Vem serverar oskalade räkor med aioli på en fin middag? Det förstår jag inte.
Lite minus att behöva gå när festen drog igång på riktigt, men samtidigt så lämnade jag ju på topp så att säga. Ganska skönt att gå innan människor började bli alltför berusade men tråkigt att inte höra bandet.
Jag önskar att jag hade tagit något kort men.. Inte ett enda faktiskt. ?♀️
Det är så underhållande att läsa dina berättelser. Jag blev ju också lämnad som höggravid efter många år ihop. Först isolerade jag mig totalt och käkade bara mintchoklad och Ben & Jerry. Nu har jag så smått börjat jobba igen. Love it! Är så härligt att veta att dottern har det bra på förskolan och jag får dricka kaffe i lugn och ro.
Den dåliga stämningen på öppna förskolan minns jag också. Speciellt innan sommaren när alla pratade om sina semesterplaner.
Och helt apropå semester, jag hade tyckt det var jättekul att hitta en annan grym mamma att göra utflykter med. Jag bor visserligen i Göteborg, men du har väl min mejl gissar jag.
Åh gillar att höra att du är på jobbet och ni båda har det bra. Jag börjar känna mig mer och mer stressad över att han snart ska dit, samtidigt som jag ju gärna vill börja jobba. ”Han är ju så liten, hur ska det gå, stackare” osv. ?Jag har sluppit det, men det kommer väl till jul. Eller i andra sammanhang. Eller iofs, på jobbet har ju hälften separerat, så där lyfter väl inte någon på ögonbrynen. Åh ja! ?❤️ Jag har varit dålig på att åka iväg på längre äventyr, men om jag åker till Göteborg så borde vi ses! Eller någon annanstans. ?