Wow, så här är mitt liv. Jag skulle logga in, för att skriva. Men så började jag med att googla ”gravid singel” för att se vad som kom upp – där såg jag att det står en massa mumbo jumbo under min rubrik. Så loggade in här för att leta efter stället där man uppdaterar det som ska stå där. Insåg att det verkade se rätt ut och att det är något annat som hänt. Fick upp en ”vill du skapa en till webbplats på vimedbarn?” Tänkte ”Det kanske jag vill” (Men varför vill jag de.t..? ) ja och så vidare och så vidare och så vidare. Så här går det till när jag jobbar också kan jag meddela. Det är både bra och dåligt. Bra, eftersom jag har ett jobb som innebär att jag felsöker mycket och undersöker hur funktioner används, eller fungerar (funktioner fungerar? oh well…) Dåligt för att jag till slut glömmer bort vad det var jag skulle göra egentligen, när jag hittar 42394 andra saker på vägen.
Nu sitter jag i soffan, klockan är 21:03 (pip) barnet sover sedan tre timmar tillbaka. Jag har hunnit äta, diska… eh… wow, inte gjort så mycket mer. Jo jag har svarat på några mail på match (.com) och jag har skickat över bilder till en kompis på män som har lustiga presentationer. Ex han som skrev att han var kul, glad, allmänbildad, skojfrisk osv osv, men som har ett blekt stoneface med tom blick på sin profilbild. Eller han som söker någon som vill följa med på sektmöten och sedan spela boule (?) eller han som skriver ”Jag är en glad, energisk och positiv tjej”. Dålig dejtingkarma för mig, som vanligt, med detta fnissande åt andras profiler. OH, eller han som öppnade med ”Är du verkligen 38?!” (alltså tja, jag trodde iofs jag fyllde 37 i år, tills för någon månad sedan) ”Ja…?” svarade jag och tänkte samtidigt ”Wait for it…” ”WOW du ser bara ut som 28!”. BAM tänkte säkert han. Gäsp, tänkte jag. Han som inte hade någon profilbild. Som, när jag frågade varför, sa att alla tjejer skulle bara kasta sig över honom. Jag svarade inte honom något mer
Eller han som verkade så bra, intressant, kul, flirtig etc. Kom fram att han separerat ganska nyligen. Han tyckte inte det var nyligen, men det var i oktober förra året. Har man varit tillsammans i +10 år skulle jag säga att det är en rätt kort tid att vara själv. Ah och han bodde fortfarande tillsammans med frun. Eller delade de bara hus? Kommer inte ihåg. I alla fall så sa jag att han kanske skulle ta och flytta in på sitt nya ställe först, känna efter lite, fundera på hur det kändes att vara singel på riktigt, dejta runt lite osv, och sen kunde han kanske återkomma. Nej nej, han var så redo så. Ingenting var några problem. Han kände sig absolut redo för en relation. Tills han bjöd in sig på kaffe till mig och jag, med en blinkande smiley, sa typ ”vad tror du om mig, skulle jag bjuda hem en främling utan att vi har träffats någonstans tidigare?” Då blev han lite kränkt (WHAT FOR – jag hade ju lagt in en SMILEY. Det vet ju ALLA att man inte kan bli om där finns en SMILEY!?) och helt plötsligt så kom liksom hans riktiga agenda fram när han blev lite småsur. Nej han var inte sugen på giftermål, familjeliv etc, det där hade han ju redan gjort. Men han hade inga problem att bli exklusiv med någon. Älskar hur han tänkte att han kunde lämna dörren lite öppen ändå. Precis som när jag först kollade in hans profil och det stod att han inte var redo för ett förhållande. Nästa gång jag kollade, efter att han skrivit till mig, så stod det ”Kanske redo om allt känns rätt”. Mmm… well played. Synd att jag är för rutinerad för att gå på det där. Gud vilken lång rant. Ja, dejtinglivet suger ju som vanligt, det hör ni ju. Hahahaha. Tur att det dyker upp någon flirt på tunnelbanan eller bussen lite då och då, så att hoppet ändå hålls uppe.
Lite på samma tema – men vi ska prata om det en annan gång – hur hipster-trenden gynnar alla lata snubbar, pga det är ytterligare en trend som går ut på att killen kan se ut EXAKT hur han vill och komma undan med det (långt flottigt hår, ovårdat skägg, mage, den sunkiga tishan etc). Så många par där det kommer en snygg tjej och i hasorna har hon nån som ser ut som att han egentligen kanske bor på gatan, men hans svindyra märkes-sneakers och hans alla trendiga (och dyra) tatueringar avslöjar honom. Ja, de får vara hur snälla, smarta och gulliga som helst, men jag går inte igång på det.
Höll på att glömma mannen som var såååååå intresserad, långa meddelanden, först i mailform, sedan sms, kunde vi ses snart, snart snart? WOW så spännande jag var, som jag stack ut, som han ville ha mig. Sen sa han att han var på en date med någon. Samma vecka som han hetsat mig för att vi skulle träffas. ”Jag vill att du ska veta, vill köra med öppna kort” (Nej du försöker stressa mig till att träffa dig..) Sen sa han att om jag bara ville prata med honom i telefon och träffas, och det skulle kännas bra, så skulle det bara vara han och jag, så klart. Jag erkänner, han hade ett rörligt, spännande intellekt. Jag gillar ju sån skit. Livlig fantasi osv. De som har det brukar ju ofta också vara lite crazy på andra sätt. Men, jag vet också, att de där som blossar upp så där snabb, det blir inget av dem. Och vad hände? Jo han försvann. Jag svarade inte på hans sista meddelande (vi argumenterade över huruvida Håkan Hellström gjort rätt eller fel när han kopierat andras texter utan att säga något) och han hörde aldrig av sig mer. Jag vill ju liksom känna dem lite på pulsen, för jag vill inte gå på en date och ”chansa”. Alltså, man chansar ju alltid, men man kan ju undvika de som absolut inte vill samma saker som en själv, för det blir bara slöseri med tid.
Okej. Jag blev just akut helt slut, och jag har inte nämnt ens en bråkdel av det jag hade tänkt. Inga peppiga bilder heller, bara ett långt textsjok. Men jag måste nog sova nu. Kiddon sover, i min säng, kanske med begynnande ögoninflammation (extra härligt att jag inte lyckats vänja honom med sin egen säng – men han ammar knappt längre, så en liten vinst iaf) och jag ska nog också gå och lägga mig. SKa använda mina sista krafter till att ta bort smink. Jag som hade så många planer för den här kvällen. Oh well…
Senaste kommentarer