På grund av endometrios skulle jag aldrig kunna bli gravid "på naturlig" väg. Min dåvarande sambo och jag hann påbörja IVF, men kärleken tog slut innan behandlingen påbörjades. Lite mer än ett halvår efter att vi brutit upp stod jag svimfärdig och höll i ett positivt graviditetstest. Ensam. När chocken lagt sig berättade jag för mannen jag träffat ett tag som bara sa "Min önskan är att du inte fullföljer graviditeten" och sen ville han inte prata med mig mer. I februari 2018 föddes min älskade son. Massa kärlek till alla ensamstående mammor och gravida singlar därute, ni är något extra ❤
Min son ler inte än. Det skulle komma nu, sa boken*. Boken sa iofs också att om man är för tidigt född så kanske man ligger efter med lika många veckor. I alla fall, han är snart sex (två ?) veckor och inga leenden mot mamsen. Så idag när ett av hans reflexleenden kom (kanske bajsade han, vem vet) så böjde jag mig fram, pussade på honom och låtsades att det var min puss som fick honom att le.
*växa och upptäcka världen
