Det börjar komma fram någon här och någon där på mitt jobb, som erkänner att de har misstänkt att det inte bara är en bullmage. Ändå positivt att människor har blivit lite mer respektfulla gällande vissa saker. Eller så är det inte så, utan det är bara mot mig. Vem vet. Apropå att man kommenterar någons graviditet så konstaterade även optikern det och upplyste mig om att man kan bli mer närsynt under graviditeten, utöver allt annat som kroppen hittar på. Intressant! Det ska gå över sen, sägs det. Eller, hon sa, ”Det brukar oftast gå över sen” ”Oftast”?
Gravid och dejtande
Det här med dejtandet då…
Jag dejtar. Jag tycker inte att det är hela världen. Men nästan hela världen tycker att det är hela världen.
Kommentarer jag har fått hittills:
”Jag skulle inte kunna dejta en gravid kvinna, för det blir så uppenbart att en annan man har varit där” (Vän)
(Ja för om man inte är gravid, då är man orörd, det är sen gammalt.)
”Men nu vill du väl bara ta hand om dig själv, inte ska du väl tänka på sånt?” (vän)
(Jo det kommer att komma en tid då mitt största fokus är på mitt barn. Men innan dess tänkte jag fortsätta vara människa och jag har behov som alla andra människor. Jag kommer antagligen att ha det även efter att barnet är fött, bara att de kommer att behöva komma i andra hand.)
”Tycker du ska försöka reda ut det där med pappan” (okänslig snubbe)
(Han sa att han ville att jag skulle göra abort, han frågade mig inte ens hur jag mådde utan fokuserade bara på hur olämpligt det här var för honom, sen drog han och vill inte prata med mig, men det är jag som ska ”reda ut saker”.)
”Vadå, är du gravid… du kanske borde testa något sånt där forum där man bestämmer en plats och möts upp för att umgås?” (Givetvis en snubbe)
Vad det gäller att träffa män som man inlett en kontakt med, där man innan man ses säger att man är gravid, så kan man förvänta sig ett korsförhör. Eller så ska man förstå att man ska berätta utan att de förhör en. För helt plötsligt så har jag en skyldighet att berätta allt om hur jag har tänkt med den här graviditeten, för någon jag känt i en vecka. Lite som om jag skulle förvänta mig att de skulle berätta allt om sina ex. Eller om de har barn, om barnens mamma. ”Jaha, så du är separerad. Hur tänkte du då?” Jag är inte naiv, jag förstår absolut att man kan ha betänkligheter vad det gäller att träffa en gravid kvinna; man kanske inte vill tvingas vara med på förlossningen, man kanske lider av hora/Madonna-komplex, man kanske inte gillar tjocka tjejer, man kanske är rädd för att tvingas bli en fadersgestalt, etc etc etc. Det finns en massa saker, jag fattar det. Men sen när blev sånt där så viktigt första dejten? Ja, jag är gravid. Nej, han är uppenbarligen inte med i bilden. Mer än så behöver man väl inte veta när man inte ens vet om man vill gå på en andra dejt med någon. Eller?
Åh jag har så mycket mer att säga på det här ämnet, men det får bli en annan dag. Då kanske vi också ska prata om de där männen som bara vill komma i kontakt med gravida kvinnor och som gärna går igenom hela familjeliv för att få kontakt med dem. (Jag vet, jag är aldrig nöjd ;))
Apropå plumpa kommentarer; idag sa en väninna till mig att ”Ja och så pratade jag med xx och frågade hur hon hade det, hon skulle ju fått barn i oktober. Det visade sig att hon fått sent missfall och tvingades föda ut ett dött barn. Så man vet ju aldrig vad som händer.”
Charmigt att berätta för den gravida som först i 19e veckan förstått och vågat börja lita på att det finns ett barn därinne. FILTER people, FILTER!
Senaste kommentarer