Vaknade 3 pga kissnödig (alltid klockan 3!!) sen blev jag hungrig (nä, man kan inte äta nyponsoppa och keso till middag när man är preggars, tydligen.) sen gjorde magen ont hur jag än la mig och sen kunde jag inte andas för att jag var så täppt i näsan (fortfarande sjuk) Efter att ha varit vaken i en eller två timmar så ringde klockan 07.00. När man har det här färskt i minne så är det svårt att relatera när barnmorskan säger att man ska komma ihåg att njuta av sin graviditet ?
Kom förresten sent till BM. Hon var stressad och lite arg när jag kom in genom dörren. Det blev bättre, men jag funderar alltid på hur det är liksom en synd värre än att döda någon när man kommer försent till en läkare el dylikt, men själv kan man få vänta i 40 minuter utan att få en ursäkt? Jag har aldrig fått komma in till min BM på utsatt tid. Men det kändes inte som läge att ta upp det idag.
Lyssnade på hjärtslag, det lät som om någon stod i en stor gymnastiksal och studsade en basketboll väldigt frenetiskt mot golvet. 150 slag i minuten, som det skulle vara. Livmoderskanten precis under naveln (sa bm, jag känner den inte) och inga konstigheter där heller.
Vad är en normal förlossning?
Pratade rädsla för förlossningar; hon försökte övertyga mig om att de flesta förlossningar går bra och jag försökte förklara att så länge man ser på allting som har med graviditet och förlossning att göra som ”naturligt” och ”normalt” så har jag svårt att lyssna ”De flesta som kommer hit efteråt har inte haft mer problem än normalt vid förlossning” Nej..men vad är normalt..? Att det är vanligt förekommande behöver inte betyda att det är rätt. Om 80% av eleverna i en skola skolkar, då är det ju normalt att skolka och då behöver man alltså inte göra någonting åt det? Om varannan man skulle få prostatacancer, då borde det vara rimligt att säga att det är normalt att män får prostatacancer, men eftersom det är normalt så behöver man inte göra något utan då ska man koncentrera sig på de andra cancerformerna istället? Kanske långsökt, men du förstår vad jag menar.
Jag fattar att det inte går att förutsäga vad som kommer att hända vid en förlossning och jag har läst mig till att det är vanligare att man inte får svåra problem efteråt än att man får det. Jag fattar också att det är svårt att föda vara gravid samt föda barn utan att få några men alls, speciellt om man är i min ålder. Det är påfrestande för kroppen, det går inte att komma ifrån.
Att behöva tjata sig till rätt behandling…
Men jag vet också att det ibland är en jävla kamp rent ut sagt för att få rätt vård. Det tog över 10 års tid innan jag fick endometrios konstaterat och då var det endast pga att jag bytt gynekolog flera gånger och till slut fick en som lyssnade på mig när jag sa ”Jag tror jag har endo” vilket sedan mycket riktigt bekräftades med magnetröntgen. Gynekologen sa förvånat efteråt att ”Ja du hade ju rätt”. Hur många gånger under alla dessa år tror ni jag har fått höra att allt jag har upplevt har varit ”normalt” när det sedan har visat sig att jag har haft stora cystor och sammanväxningar? För att inte tala om att få en läkare som lyssnar på vad man säger överlag, det är ju rena lotteriet. Så ja, jag är lite skeptisk faktiskt 😉
I alla fall så orkade jag inte dra just den långa harangen utan framförde bara att jag 1) är skiträdd generellt för blod och smärta, men framför allt förlossningar, har varit det innan jag ens började tänka på att skaffa barn, samt 2) är skeptisk till allt som har med kvinnosjukvård att göra. Vi får se hur det blir. Sjukhus är i alla fall valt så att jag kan bli ivägskickad på samtal och nästa månad ska jag tydligen gå på kurs i amning och förlossning. Tycker det känns lite tidigt men det är väl bara jag som är i förnekelse.
Apropå tidigt; vad hände – gick solen aldrig upp idag?
Senaste kommentarer