På grund av endometrios skulle jag aldrig kunna bli gravid "på naturlig" väg. Min dåvarande sambo och jag hann påbörja IVF, men kärleken tog slut innan behandlingen påbörjades. Lite mer än ett halvår efter att vi brutit upp stod jag svimfärdig och höll i ett positivt graviditetstest. Ensam. När chocken lagt sig berättade jag för mannen jag träffat ett tag som bara sa "Min önskan är att du inte fullföljer graviditeten" och sen ville han inte prata med mig mer. I februari 2018 föddes min älskade son. Massa kärlek till alla ensamstående mammor och gravida singlar därute, ni är något extra ❤
Ps. Läste i någon av mina appar att man kanske känner ”en fot eller ett knä genom bukväggen nu” Whaaaat??? Hur ska jag kunna veta vad det är som helt plötsligt puttar på mig inifrån? ? Känns lite som på när man varit på ultraljud och gynekologen pekat ut äggstockar, livmoder, cystor osv och man bara har hållt med fast allt har sett likadant ut. ”Jaha det där var en fot” (men egentligen har jag ingen aning)
