Om du nu mot förmodan läste mitt förra inlägg och om du sedan kom tillbaka, så noterade du att det inte kom något mer inlägg den kvällen.. Var det igår? Är så trött, orkar inte kolla.
Precis just i detta nu har jag bakat kolasnittar i ett litet kvälls-pysselanfall. Mini-me somnade tidigare än 21 i kväll (Hallelulja) antagligen pga feber, vilket ju också antagligen betyder VAB imorgon. I det kreativa sinnetillstånd jag just då befann mig i så slängde jag ihop några kesobullar (bollar? frallor?) samt en sats med kolasnittar som jag delade upp i 3. En del med lakrits-pulver, en del med kanel och en del med hackad choklad. Kan VARMT rekommendera kolasnittar med lakrits. En förutsättning är kanske att man gillar kolasnittar till att börja med, men – whats not to like.
Ska vi köra en ”Hänt sen sist”? En klassiker här.
– Barnvakt still going strong. Försöker att inte tänka på hur dyra mina aktiviteter under barnvaktstiden blir, om man adderar summan för barnvakten till den faktiska aktiviteten. Förra tisdagen käkade jag tapas med en kompis (mums) Vi sa ”Nej det behövs inte” på frågan ”Ska jag ta in en flaska?” (Vin) och drack sen varsina två glas vin. Är tydligen helt orutinerad nuförtiden. Det är ju inte som att man _måste_dricka upp vinet om det nu mot förmodan skulle bli något kvar – och trots att man då skulle lämna någon skvätt så brukar det ju generellt sett löna sig ändå. Vill lägga till att jag inte åt några svenskifierade tapas, eller någon annan specialare – hederliga gamla vanliga spanska tapas. Räkoer som dröp i vitlök och olja, potatis som doppades i flottig aioli, små gröna paprikor i massa olja och flingsalt. Ingen efterrätt – fanns inte plats för detta, och, har jag upptäckt – efterrätter är ofta en besvikelse. Sneglade på en liten liten ostbricka, men det fanns det heller inte plats för.
Igår användes barnvaktstiden till att shoppa skor. Jag har inom loppet av två veckor köpt 4 par skor. Att köpa skor är förenat med ett enormt stresspåslag och mycket besvikelse. Ok vänta. Triggervarning: Här kommer en rant – en sko-rant. (Vad säger man på svenska? Har jag ställt den här frågan innan? Möjligt. Tjat? Sko-tjat?) I alla fall. Jag har storlek 42, i vissa skor 42.5. Eller, jag har storlek 42 i ett fåtal märken, för större merparten av de som säger sig ha 42 är skor som jag inte kan ha. Går man till större storlekar, så är det skor som är för breda. För mina fötter är väldigt platta och smala – tänk dig såna där väldigt små skidor, vad de nu heter. Ungefär så ser mina fötter ut. Förr i tiden (kan man säga så när man har uppnått den aktningsvärda åldern av nästan-40?) så kunde man gå in i en skoaffär med ett större sortiment och visste vilka märken som kunde passa. Det fanns en annan kunskap helt enkelt. ”Det här märket är lite större i sina storlekar” ”Det här märket har en smalare läst”. Men nu får man snällt prova sig igenom hela sortimentet. Det är alltså inte bara att knalla in någonstans och roffa åt sig två-tre par och välja, utan vi pratar att prova sig igenom typ alla skor som finns. Ja och eftersom det är 42 så kan man ju inte roffa åt sig, för den storleken står ju aldrig framme och personalen vet inte vilka skor som finns i 42, så man måste ta ett par, gå fram till disken, fråga ”Finns den här i 42” ”Nej” Ok nästa. ”Finns den här i 42?” ”Nej.” Ok nästa osv. Tröttsamt både för mig och för den som står bakom kassan. Paris Hilton har knappast det här problemet (hon har strl 43 om jag inte missminner mig).
Man kan ju beställa på nätet – men det är ju samma sak där. Beställde senast 7 par skor, fick returnera 6 av dem. Det sista paret var egentligen kanske något för breda, har jag insett i efterhand, men det får väl bara lösa sig på något sätt. Jag vägrar gå i för små skor, för… alltså vem orkar. Den tiden är förbi. Och för att det här är en så omständlig procedur, så har jag dragit mig för att köpa nya skor. Jag har skor som egentligen skulle ha kasserats för länge sedan, men som jag fortsatt att använda för att jag bara inte har orkat leta nya skor. TIlls häromdagen, när jag kollade ner på mina fötter och kände att jag såg.. ovårdad ut. Det är ju inte så snyggt om man är hel, ren och fixad i övrigt, och så är skorna helt nedgångna. Så. Vad var lösningen på detta? Jo, jag slängde två par av mina skor som jag använder till vardags, så att jag skulle bli tvungen att gå ut och köpa nya. Hittade ett par helgen som gick, en mellanhög klack, nättare modell som funkar till kjol. Kanske lite tantiga, det var en detalj på sidan jag inte riktigt älskade, men den syns inte så mycket. Igår köpte jag ett par nya boots, såna som jag i princip använder varje dag och, som en bonus, så köpte jag ett par till skor med klack, bara för att de var bruna. För det är en annan sak – det vore ju fantastiskt att ha skor med färg, eller någon kul detalj – men nej, när skorna blir större så blir de också tråkigare. Bara att hitta en brun sko kan vara en utmaning. Hur som – nu tänker jag att jag inte behöver jaga skor på några år. Det är lite så jag jobbar. Eller vänta, nej, jag behöver ett par sneakers. Men det får vänta lite till, det finns inte mer ork till att leta skor just nu. Och låt oss inte ens gå in på att jag egentligen skulle behöva ha en storlek större, för att få plats med inlägg eftersom jag inte har någon hålfot, för att skona knän och rygg. För vad händer när man behöver ha inlägg? Jo man behöver ha breda skor. Vad händer om man har smala fötter med breda skor, även om man har ett inlägg? Jo man tappar skon, för den glappar, för hälen är för smal.
– Jag har varken gått ner i vikt, börjat träna, träffat någon eller någonting annat så där livsomvälvande och spännande. Däremot så har gymmet hos oss äntligen öppnat, så nu finns det i alla fall en möjlighet att komma iväg någon gång då och då. Sen försöker jag också att ge mig själv en klapp på axeln för det jag faktiskt gör istället för det jag inte gör. ”Jag lagade mat idag, fan vad bra jag är.” Eller ”VIlken insats jag gjorde som städade/gick iväg med återvinningen/rensade ur en garderob. Man måste vara snäll mot sig själv. Jag är ensam med min son med nästan noll avlastning, jag bor trångt med liten yta för att göra saker för mig själv, ingen diskmaskin eller tvättmaskin som ”hjälper” mig, jag har endometrios, spänningshuvudvärk som kommer och går och jag har från början en begränsad ork efter två vändor med utbrändhet. Jag gör faktiskt ett bra jobb som harvar på.
Nu blev min ”Hänt sen sist” en så jäkla lång utläggning och klockan är snart 22, så den här långa utläggningen om att hitta skor fick bli inlägget för dagen. Haha! Det är det som hänt sen sist – jag har svurit över skor. Jag kanske återkommer inom en snar framtid och berättar någonting annat. Godnatt! <3
Senaste kommentarer