Header Image

Numera ogravid singelmamma

På grund av endometrios skulle jag aldrig kunna bli gravid "på naturlig" väg. Min dåvarande sambo och jag hann påbörja IVF, men kärleken tog slut innan behandlingen påbörjades. Lite mer än ett halvår efter att vi brutit upp stod jag svimfärdig och höll i ett positivt graviditetstest. Ensam. När chocken lagt sig berättade jag för mannen jag träffat ett tag som bara sa "Min önskan är att du inte fullföljer graviditeten" och sen ville han inte prata med mig mer. I februari 2018 föddes min älskade son. Massa kärlek till alla ensamstående mammor och gravida singlar därute, ni är något extra ❤

Profile Avatar

9 månader

Publicerad,

… I förrgåår! Hipp hurra för min lille baby boss; bossarnas boss.

Han kryper iväg snabbt som attan, är stark som en björn, envis som fa-an själv (alltså nej vet inte om fan är envis. Synden heter det kanske? Men vad har synden med envishet att göra? Nåväl.) Sitter, står och äter .. Inte. Äter lite mer nu än innan, nu när han får mat han kan äta själv. Jag ger härmed upp försöken att mata honom. Eller, fruktpuré brukar gå ett tag, det är väl tillräckligt sött för att han ska orka sitta still och vänta. Ett tag. Sen ska skeden bitas på. 10 kg väger han, det är… Det är bra jobbat med tanke på att han i princip bara ammar. (Fotfarande varannan timme, dygnet runt.) Ibland tittar jag på honom och några tårar rinner ner för kinden, för att det är så otroligt att han finns. Ibland tittar jag på honom och tänker att han inte längre är lik mig, det var en period han var väldigt lik mig, men nu.. Tycker jag det försvunnit. Ibland gör han mig galen, men oftast inte. Oftast är han bara så himla fin och fantastisk. Fattar inte att jag inte skaffat barn tidigare… Eller nja, tror ärligt talat inte att jag har varit mogen för det förrän nu. Jag tänker också att det inte hade kommit något barn tidigare, för det var nu det var meningen att det skulle hända. Precis på det sättet det hände och att det skulle vara precis den här lilla skrutten som kom till mig.

Annars går jag omkring och är nostalgisk för att det är höst och för att jag så starkt minns förra hösten/vintern och hur jag gick där med min mage. ❤️

Vi överlevde naturhistoriska! Ett ganska tråkigt museum på många sätt. Vissa delar väldigt intressanta, andra delar trista. Det är verkligen ett museum i den gamla sortens bemärkelse, man går runt i ett mörkt rum och tittar på skelett och oohar och aaaahar och ska ta till sig informationen från någon liten platta vid sidan av benbitarna.

Jag har aldrig varit så mycket för det. Packat med folk, så klart, öronen grät, och de tog typ 30 spänn för en kaffe. Alltså inte ens en fancy latte; en helt vanlig bryggkaffe. Nåja. Jag hann utbyta ungefär fem meningar med min kompis som jag var där med, mellan hennes 3-årings ”Varför? Varför? Varför?” ? så jag antar att det var ett helt vanligt föräldrahäng. ?

Idag har jag barnvakt eftersom jag är hos mamma. Tänkte först höra med någon kompis om de ville ses och ta ett glas vin, eller kanske tindra fram en vin-date, men .. Ju mer jag tänker på det, desto mer tror jag att jag ska ta med mig en bok och ta ett glas vin själv. Kanske i en hotellbar, älskar hotellbarer.

PS. Hörluren överlevde.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *