Tittar du på julkalendern? Jag gör. Älskar känslan, fortfarande, så gammal jag är. Givet att det är en bra kalender så klart. Den här verkar bra. Men Sunes Jul har alltid en speciell plats i hjärtat. Mitt favoritavsnitt måste nog vara när de julbakar och Håkan äter upp pepparkaksdegen, eller när pappan sedan ska försöka koka knäck. Jag försöker fundera på om den var väldigt stereotypisk, apropå det där med knäcken, men mamman var väl inte heller bra på att laga mat tex? Minns ej. Kul var den i alla fall.
Jag är inne på natt 3 av att sluta med nattamningen.
Natt 1 var katastrof. Kvällen var jobbig och skrikig, kinkigt värre – tänkte först ”Jag gör det inte” – men det kommer alltid vara något. I helgen var jag så trött att jag kände mig full. Drack bland annat vattnet som koriandern stått i, istället för ur mitt vattenglas. Lätt hänt, för koriandern hade stått i ett likadant vattenglas. Var fnittrig som om jag var berusad. Men kände även lite yrsel, det var nog det som fick mig att bestämma mig. Det går inte längre, täta amningar, kinkandet, sparkandet. En del är säkert en övergående fas, men hur vet man om man inte testar att ändra något man håller på att gå under av? Han somnade till slut, sent som attan. Fick sjala och vagga nästan aggressivt, för han var så övertrött. Sen ammade han när jag la ner honom och vaknade igen vid halv tre för att äta. Fick inte äta, grät en halvtimme i min famn. Fruktansvärt!!! Ammade igen halv fem.
Natt 2, natten till idag, somnade han som han skulle vid åtta, men vaknade halv tio. Tog ett tag innan han somnade om igen. Jag låg ner bredvid honom och låtsades sova… Han käkade men somnade inte av det och vägrade ta upp honom, så jag tänkte ”jag testar” (Höll givetvis koll så han inte kunde dra iväg och pratade lugnt med honom ibland.) Han somnade till slut av sig själv, bredvid mig. När han vaknade vid två för att käka så klappade jag på honom lite och han somnade om – utan skrik ? på mindre än 5 minuter. På min arm, visserligen. Vågade inte röra mig på flera timmar. Tror det var en engångsföreteelse, men man kan ju hoppas att det händer igen.
Ingen av de två nätterna har han legat och sparkat på mig och sovit oroligt. Undrar om det hänger ihop med nattamningen? Fattar ingenting. Har också försökt bära mer de här två senaste dagarna, tänker att det kanske kan hjälpa för natten.
Ikväll gjorde han samma sak, somnade vid åtta, vaknade igen halv tio. Men somnade till slut om, av sig själv. Alltså ”utan bröstet” menar jag när jag säger ”av sig själv” – han är ju bredvid mig i min säng. Smög upp vid 23. När jag skrivit klart det här ska jag borsta tänderna och sedan se ”Vår tid är nu” – den och ”Första dejten” är mina enda tv-måsten just nu.
Skulle ha skrivit mitt månadsmail till junior, men har varit för lat. Imorgon kanske. Imorgon ska vi till läkaren för en 10-månaders kontroll.
Helgen bestod av Fotografiska, bebishäng och… Adventsfika! Gjorde dessa:
MUMS! Det blir väldigt många, så det räcker till att bjuda OCH att moffa flera själv.
Senaste kommentarer