Numera ogravid singelmamma

Nya bottennivåer med minnet

Skulle skicka ett meddelande till en kompis och lägga in finska flaggan (för att hon är finsk, det är inte en grej jag har börjat med, att lägga in flagg-emojis överallt) (fast man kanske borde? Jag har alltid varit dålig på geografi, om jag lägger till en flagga i varje meddelande så kanske jag måste kolla vilket land det är och så lär jag mig kanske något. Kanske.)

Kom inte ihåg hur den ser ut. Hittade en jag trodde var den finska flaggan och googlade sedan för att se om det stämde. Det gjorde det, som tur var, men jag var ju inte säker. Hur kan man inte vara säker på det, det är som om jag inte skulle veta hur den svenska flaggan ser ut?

För den som undrar så var midsommar lugn och skön, men lite gnällig. Junior har tyvärr gått in i någon ny kräk-period (whyyyyyyyyy oh whyyyy???) som gör att det också blir extra gnälligt nattetid. Det ska liksom upp rapar utöver kräk och min enda undran är – när ska detta sluta? Jag tycker jag är tålmodig, men inatt hade vi 90 minuters kämpande med gnäll och rapar – det var ingen som sa att det skulle bli värre, alla har sagt det motsatta ? (Vet inte om jag har sagt det innan btw – men skicka alla som säger ”ammande barn behöver inte rapas” till mig så ska jag berätta ett och annat.)

Hur som helst så fick jag honom att somna vid 04.30 genom att lägga honom på mage. Eftersom jag inte är en hardcore ko-lugn mamma så vände jag honom sedan till ryggläge ? och vi fick sova vidare.

Eftersom jag är så bra på att skriva vad han inte gör och kan så måste jag nog sammanfatta några rader om vad han kan, så att jag kommer ihåg:

Han kan ”prata” med flera olika ljud och längre ”meningar”, innan var det liksom ett ljud i taget. Nu försöker han härmas och svarar på tilltal.

Han kan fokusera blicken och kan vara väldigt koncentrerad när han ska göra något.

Han håller huvudet stabilt nästan jämnt och han kan även lyfta det en bit om han sitter bakåtlutad.

Han är en jäkel på att stå och sätta sig ner, med stöd så klart. Men otroligt stadig i benen. Ett tag. Sen blir han som en liten fullgubbe.

Han kan hålla och ta i saker. Han kan också föra sakerna till munnen. Många gånger medvetet. Han har nästan förstått att han kan använda båda händerna.

Han skrattar lite då och då. Första försöket till skratt kom för någon månad sedan, men det första riktiga skrattet kom förra veckan. Skrattar alltid åt sin egen spegelbild på morgonen.

Han ler massor och han pratar med ögonbrynen.

Egentligen skulle jag berätta om snubbar på tinder, men hur intressant är det i jämförelse? (Lovar ändå att återkomma till dessa.)

Ei saa peittää
Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats