Hade ingen passande titel så det blev stationen vi just stannade vid.
HEJ, hur MÅR du? Jag är på bra humör, tackar som frågar. Barnet satte sig inte alltför mycket på tvären imorse, lämningen gick bra osv. Det är ju den värsta månaden på året, mörkt, regnigt, liksom – ge mig mitt ide. Och jag har ont i svanken pga gjorde några YNKA övningar för rumpa/baksida lår igår men stretchade inte. Ja och förkyld vecka XX men what to do.
Så den stora besvikelsen kom förbi med papper om underhållet. Det tog lite tid, för han hade krockat och jag skulle tycka synd om honom, trots att han själv sa att det hade gått bra. Hade det inte varit en krock hade det varit något annat som gjorde att han sköt upp det. Jag sa att han skulle ringa på, så att vi åtminstone kunde ses öga mot öga, som vuxna. Han säger att han knackade på, men att ingen öppnade, men jag låg och sov, så jag vet inte om det var så. Antagligen inte, för efter att jag gjort klart för hobom att det inte är aktuellt att fortsätta ligga med varandra, så tror jag inte längre han har något incitament att träffa mig. Alltså hur kan man vara så jävla vidrig? Jag är så ledsen och besviken på denna fega, ynkliga människa. En liten, liten människa är vad han är. Men, den retroaktiva underhållsdelen är betald och klar (då måste jag låna pengar buhu buhu) så… Det var det. Nu är det som att han aldrig har funnits. Jag vet ju att det var det sista jag hörde av honom. Vi kommer möjligen ha kontakt om jag vill ha mer pengar, antar jag, men annars inget. Vilket kan ske, med tanke på att han signat för att betala 77% av min sons kostnader, och de kommer ju inte ligga statiskt. LITEN MÄNNISKA!! Usch. Men han betalar för sig i alla fall. Det är ändå bra. Om än efter mycket hotande från min sida. Fy fan.
Annats så funkar den nya barnvakten bra, idag tänkte jag röja lite i förrådet medan hon tar hand om mini-me. Nästa vecka kanske jag går på aw, det finns OANADE möjligheter med en barnvakt.
Kollade på ny lägenhet i helgen, men mäklaren var så rutten att jag tappade sugen. Ok, lägenheten var väl inte heller tip-top, men hade hon 1) plockat av de snabba solglasögonen som satt på huvudet (en mörk november dag? ?) 2)hälsat 3) försökt sälja in lägenheten så hade jag kanske… Nej vänta, 4) inte stått en lång stund och STIRRAT på mig utan att säga något, så hade jag kanske ändå lagt ett bud.
Men. Sist köpte jag och tog inte hänsyn till magkänslan. Det gör jag inte den här gången, det ska kännas i magen när jag kliver in i lägenheten, annars får det vara. Det är ju lite som ett giftermål ”for better or for worse”.
Oh och låt mig bara återkomma till den lilla människan för en kort sekund – krocken – ser jag som karma. Eller ja. Nu var den inte så allvarlig, så kanske inte ändå. Eller… Om den är i en serie av händelser. Har jag berättat om flyttfirman som blev av med en av mina kartonger och sedan gick i konken? Just saying.
Nu måste jag jobba, sen ska jag berätta om två spöken från förr. (Gamla dejter alltså.)
Hahaha, vad är det för mäklare?? Och, lägenheten kan inte vara värre än hur våran såg ut när vi flyttade in. Förra hyresgästens (köns?)hår på toaringen och ett igenkorkat avlopp! Härliiigt.
Nä jag dör äckeldöden, fyyyyy så ofräscht. Fy!!!