Jag påbörjade ett inlägg om hur ledsen och arg jag var efter att ”pappan” till mitt barn hört av sig och frågat ”Hur går vi tillväga för enskild vårdnad för dig” som om det var en affärsuppgörelse, och att mitt barn var något olämpligt som dykt upp.
Jag har formulerat ett långt meddelande (han vägrar ju fortfarande att ses) i huvudet, om och om igen. Men sen hände det något. Jag svarade ”Har inte familjerätten informerat dig om det?” och han sa nej. Jag svarade något i stil med ”Du har behandlat mig så dåligt, varför skulle jag svara på det” fast mycket längre. Han svarade: ”Kan ta reda på själv”. Jag frågade först varför han var så arg och sa att om han nu skulle vara arg så kunde han rikta ilskan mot sig själv. ”Jag är inte arg”.
Jag fattar varför han skriver så, han vill hålla distansen. Kanske provocera.
Jag började skratta.
Jag har varit så ledsen och jag behöver verkligen gråta, för jag börjar bli som Cameron Diaz rollfigur i ”The Holiday” (en av mina favoritfilmer). Men det där kunde jag inte gråta över. Han beter ju sig som ett barn! Jag svarade att han var barnslig men att jag, eftersom han fick mig att skratta, kunde berätta det jag visste. ”Ok tack”. (<- ”Tack” ? ) Jag la till att det var den informationen jag hade, men att han faktiskt fick kolla med familjerätten. ”Jag ska”. Och helt plötsligt kände jag mig som hans mamma. Åh herregud. Jag är fortfarande ledsen, för juniors skull. Eller är jag det? Jag är nog ledsen för att junior inte har en vettig pappa. Men är jag ledsen för att han inte har den pappan… well..
Hur som helst. Mina känslor blir han inte av med och för egen del så måste något slags avslut göras. Han kommer att få alltihop som ett fint litet paket. Någon gång. (Kommer osökt att tänka på ”här kommer alla känslorna på en och samma gång” – vilket stör mig, för jag avskyr Per Gessle. Framför allt har han FÖR ALLTID förstört frasen ”Jag tycker om när du tar på mig” för mig. OBS Gessle – Roxette var bra.) Inte ett argt paket utan mer allt det där jag aldrig sa. Och säga att jag inte är arg. Och att dörren alltid kommer att stå öppen för kontakt med min son. Jag vet att det verkligen inte kommer att göra till eller från för pappans del, men för mig kommer det göra skillnad.
Det var pappan.
Nu har han fått ta upp så mycket utrymme så att jag tyvärr inte kan skriva om honom de närmsta månaderna.
I övrigt har jag och junior varit hemma hos mormorn (hans alltså), konstaterat att vi behöver byta till sittdelen, även om han inte är 6 månader ännu och så har vi.. oj vi har gjort så mycket. Vi var på föräldragruppen, junior somnade i min famn när vi var där för det var så mycket intryck och så många bebisar. Sen gick vi på sångstund dagen efter, det var kul, och idag har vi hängt med bästa D och hennes FF. Hon är så fantastisk, vilket kvalitetshäng alltså. Ja, hektisk vecka med andra ord – men ibland finns det mer energi för att socialisera än annars. Det gör tyvärr att hemmet är eftersatt och jag kryssar mig fram mellan barngym, sellpy-påsar, mammakläder som ska säljas/ges bort/whatever samt leksaker. Men vad gör det om hundra år.
Helgen blir nog lugn. Imorgon brynfix med moster T.
Jo jag tänkte förresten på en sak. Jag och Han träffades en torsdag. Junior föddes en torsdag. Fick beskedet om faderskapet på en torsdag. Rätt coolt med dagen och alla goda ting är 3, så att säga.
❤?
Senaste kommentarer